Naturvårdsbränder är djurplågeri

Insändare Artikeln publicerades

Märkligt att Länsstyrelsen sätter eldningsförbud för allmänheten samtidigt som de själva anlägger en brand som förorsakar stor skada för det vilda i naturen.

”De som argumenterar för de så kallade naturvårdsbränningarna basunerar ut vilken nytta dessa har men säger inget om det barbariska djurplågeri som dessa bränder medför”, skriver Bertil Jonsson.
”De som argumenterar för de så kallade naturvårdsbränningarna basunerar ut vilken nytta dessa har men säger inget om det barbariska djurplågeri som dessa bränder medför”, skriver Bertil Jonsson.

Även i år har Uppvidinge kommun drabbats av en så kallad naturvårdsbrand. Den 14 maj anlades en sådan brand på cirka 36 hektar i naturreservatet Storasjöområdet utanför Lenhovda. Samma dag stod det i Smålandsposten om hur fjolårets brand i och omkring Gillbonderyd "lyckades sprida sig". Undrar vilken lycka drabbade skogsägare kände då deras livsverk förstördes. Branden spred sig så cirka 160 hektar skog förstördes, med miljonförluster för flera skogsägare.

Efter årets brand i Storasjöområdet kunde man den 16 maj läsas om hur lyckad branden varit. Ifrågasätter hur någon kan tycka så, då en sådan brand, vid denna tidpunkt på året utgör största möjliga skada på såväl djur som fågelliv.

Vid denna tid har harungarna fötts och även de flesta rådjurskiden. Dessa ungar flyr inte undan utan ligger och trycker tills de blir insvepta av rök och eld, och blir stekta till döds. Alla änder har vid denna tidpunkt anlagt sina reden runt sjön och börjat ruva. Andhonorna kanske flyr undan men äggen förstörs och kycklingarna steks instängda i skalet. Så är det även med till exempel orre och tjäder som har sina reden på marken.

Alla fågelarter som bygger sina bon i träden kan flyga från sina bon medan de hjälplösa ungarna blir kvar i sina bon och blir brända till döds.

Hur kan detta barbariska förfarande få fortgå år efter år och kallas naturvård? På ett så stort område som 36 hektar får säkert över 1 000 ägg eller ungar förintas. Den som röjer i skogen vid denna årstid finner mer än tio fågelbon per hektar, och områden måste lämnas orörda.

De som argumenterar för de så kallade naturvårdsbränningarna basunerar ut vilken nytta dessa har men säger inget om det barbariska djurplågeri som dessa bränder medför. Om en lantbrukare gör minsta fel i sin djurhållning så är länsstyrelsen och åklagare genast framme och det blir dryga böter. Men om länsstyrelsen anlägger naturvårdsbränder som medför tusentals fågelungars död så talas det inte om något djurplågeri.

I Uppvidinge kommun finns en fågelklubb. Men därifrån hörs inga protester trots att det borde ligga i deras intresse. Kanske detta beror på de inte vill stöta sig med länsstyrelsen . Det kunde kanske påverka de fria förhållande klubben har då det gäller att hindra utbyggnaden av vindkraftparker i kommunen.

Bertil Jonsson, med 65 års erfarenhet av skogsbruk och 31 år som brandman