Parkering för rörelsehindrade – en parkering för alla?
Jag ska precis som alla föräldrar lämna mitt barn i skolan innan jag själv ska vidare till att lämna ytterligare ett barn och vidare mot arbete. I allas ögon, en helt vanlig mamma en tidig morgon.
Dock är min dotter ett barn som har fått tillstånd att utnyttja landets parkeringar för rörelsehindrade. Då man uppfyller kravet för detta, handlar det inte om lite hälta utan om grava fysiska funktionsnedsättningar som ska vara bestående en längre tid. Min dotter har en bestående kognitiv och fysisk funktionsnedsättning som gör att vi ansökt och fått beviljat ett parkeringstillstånd.
Det sårar därför mitt mammahjärta när jag ser föräldrar som inte har detta tillstånd utnyttja dessa platser. Problemet att det finns få parkeringsplatser ger inte dig rätt att ställa på utmärkta parkeringar för rörelsehindrade. Vi ska ”bara” lämna barnen på skolan, vilket ironiskt nog också är mitt uppdrag. Men skillnaden mellan mitt och ditt barn är att mitt barn har ett tillstånd att stå där till skillnad från ditt barn som förmodligen kan springa iväg på två starka ben.
Jag vet inte om jag blir mest arg eller mest ledsen över vårt individualistiska sätt att se på vår omgivning och på våra medmänniskor. Via sociala medier kommenterar vi gärna öppet och synligt föräldrars kamp mot försäkringskassan och vi hashtaggar mer än gärna kampen för kvinnors rätt i samhället, vilket i och för sig är bra. Men tanken på att visa genom handling verkar vara knepigare.
Av ovanstående resonemang funderar jag på vart detta samhälle är på väg när mina medmänniskor inte ens kan respektera dessa enkla regler vad gäller parkering för rörelsehindrade. Jag ställer mig frågan: vart är detta samhälle på väg?
#respekteraparkeringförrörelsehindrade
Nina Jönsson
