Politikerna i Sverige - dags att fatta mod

Daniel Gleisner
Ge de ensamkommande ungdomarna amnesti, skriver Daniel Gleisner.
Foto:

Vad jag vill vädja om till er politiker och etablerade partier är mod. Mod att våga gå emot ett på många håll fegt och egoistiskt Europa som skyddar sitt eget, skriver ungdomspedagogen Daniel Gleisner.

Artikeln publicerades 4 april 2017.

Jag är ungdomspedagog och har jobbat de senaste sju åren med ensamkommande ungdomar. Jag har förstås följt det som händer politiskt med flyktingpolitiken och särskilt vad som händer med de ensamkommande ungdomarna.

Det har skrivits många debattartiklar den senaste tiden med vädjan om förändring i besluten. Jag och många med mig har svårt att känna igen mitt eget land som jag har känt stolthet över.

Det är som om en förlamning och kyla har tagit sig in, en politisk tystnad råder som håller på att bryta ner förtroendet för er politiker, som jag inte tror att ni ser.

Jag är medveten om att det finns mycket att ta hänsyn till i politiska beslut, det har jag erfarenhet av som kommunanställd, men vad jag inte tror ni förstår fullt ut är vad denna handlingsförlamning och tystnad gör med landet Sverige. Den börjar äta sig in i våra värderingar. När ett lands grundvärderingar får komma i skymundan och när det i vakuumet som blir höjs andra röster som skrämmer upp då är risken att folk i det lilla börjar lyssna till skrämselpropagandan.

Sverige har många gånger ett mindervärdeskomplex emot andra länder och sig själva, men nu är tiden att höja rösten och tala ut de värderingar som så länge har fått råda i Sverige och som finns mer eller mindre i alla äldre etablerade partier.

Ibland behöver det lilla landet gå före för det som är rätt, för att också kunna sätta en större förändring i rullning. Nu är inte tiden för tystnad utan för mod. Det kanske initialt kommer att kosta att ge de ensamkommande som är i landet amnesti, men vad jag har sett i de ungdomar som jag jobbat med så finns det hos många en stark målmedvetenhet och ansvarskänsla.

Det är ingen slump att det var just dem som deras familjer satsade på för att ge en chans till en ny start. Det finns så mycket potential i dessa ungdomar som jag tror att Sverige kommer att få stor glädje av om vi ger dem chansen. Och om man bortser vad de kan ge Sverige så ligger det så långt ifrån det Sverige jag känner att skicka tillbaka minderåriga och unga vuxna till kaos, död och hopplöshet. Det finns inte en enda afghan, ung som äldre, som jag har pratat med som har en tro på någon form av stabilitet eller upphörande av stridigheter de närmaste 10-20 åren.

Vad jag vill vädja om till er politiker och etablerade partier är mod. Mod att våga gå emot ett på många håll fegt och egoistiskt Europa som skyddar sitt eget. Mod att stå upp för vårt lands grundvärderingar att välkomna människor i nöd. Mod att satsa på en ung generation flyktingar med potential och framtidsförhoppningar. Mod och ödmjukhet att samarbeta över partigränser för det som jag tror ni alla äldre etablerade partier vet är det rätta.

Det finns så mycket av den goda kraften runt om i vårt land som är villig att bistå och stödja i den här processen. Det ser vi redan nu.

Ge de ensamkommande ungdomarna amnesti. Innan rädsla och egoism får ta över.