Tillsammans byggs en mänskligare värld

Debatt Artikeln publicerades

Snart gryr valdagens morgon. Över sjöar och hagar dansar höstens dimmor. I hela landet hissar människor svenska flaggan och vårdar den demokratiska ordningen genom att använda sin rösträtt. Kanske är det särskilt viktigt i år, när framtiden ofta målas i mörka nyanser och mänskliga fri- och rättigheter sitter löst.

”Vi behöver hjälpas åt. Ingen bygger en mänskligare värld på egen hand, skriver biskop Fredrik Modéus i en debattartikel inför valet.
”Vi behöver hjälpas åt. Ingen bygger en mänskligare värld på egen hand, skriver biskop Fredrik Modéus i en debattartikel inför valet.

Men är det sant att framtiden är mörk? Ibland ges undergångsstämningen lite väl mycket näring. När vi tillräckligt många gånger hört om hoten mot vårt samhällsbygge, stämmer vi själva in i kören, fast vi egentligen inte vill. Visst ska vi erkänna och motarbeta de destruktiva krafterna, men framför allt ska vi outtröttligt vårda de konstruktiva visionerna. Dela löftesrika framtidsbilder. Ge ord åt drömmarna. Vässa möjlighetsperspektiven. Ofta behöver vi påminna varandra om det vi längtar efter: en mänskligare värld.

Svenska kyrkan ger sitt bidrag i det arbetet. Genom att vårda kulturarvet, de heliga rum där ord, tystnad och musik länkar samman med det som är större. Genom idogt vardagsarbete, där människor i nöd finner tröst och den ensamme hittar medmänniskor att tala med. Genom att vara barmhärtighetens tecken för den som förlorat hoppet. Genom att samverka med andra som också vill forma ett gott, öppet och tolerant samhälle.

Vi behöver hjälpas åt. Ingen bygger en mänskligare värld på egen hand. Samhällets företrädare måste arbeta tillsammans med både näringsliv och civilsamhällets aktörer. Hela tiden ska vidvinkelperspektivet beaktas. Ambitionen måste vara att livet blir så bra som möjligt för så många som möjligt, inte bara för mig. Den judisk-kristna traditionens gyllene regel är till god hjälp: Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem.

Utan att måla i alltför mörka nyanser så har många av oss lättare för att uttrycka starka åsikter i TV-soffan än att ägna vardagstid åt sådant som förändrar samhället. Men hopplösheten får inte ta över. Hoppet växer inte om man är fången i sin egen klagosång. Hopp är tillförsikt utan säkra prognoser. Hopp är att omfamna sin längtan och ta den på allvar. Hopp är tilliten att min enda röst och mitt lilla vardagsarbete gör skillnad. Hopp är att rikta blicken framåt, mot horisonten, mot de konstruktiva visionerna om en mänskligare värld.

När valdagens kvällsljus faller vet vi lite mer om framtiden. Då vidtar arbetet. Inte bara för de beundransvärda personer som väljer att ge av sin tid åt ett politiskt engagemang, utan för var och en av oss. Vi har alla en uppgift att fylla i kampen för det goda samhället. Varje människa är kallad att vårda hoppet om framtiden.

Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift