Utforma en politik som har förmågan att hjälpa

Lennart Adell Kind (L)
"Som Liberal anser jag att vi har en skyldighet att föra en humanistisk politik. En politik där människor är viktigare än byråkrati och system", skriver Lennart Adell Kind (L).
Foto:

Under den närmaste framtiden kommer tusentals ensamkommande flyktingbarn att få utvisningsbeslut. Många av dem kommer att gå fruktansvärda öden tillmötes. Öden som formas av vår byråkratiska oförmåga att hjälpa dem.

Artikeln publicerades 20 april 2017.

Med de långa handläggningstider som Migrationsverket har i dag tar ett beslut om uppehållstillstånd ofta ett till ett och ett halvt år. Under den tiden går dessa pojkar, för det är oftast tonårspojkar det handlar om, i svensk skola. Den bilden jag och andra får från skolan är att dessa ungdomar är oerhört flitiga och skötsamma. De vill visa att de förtjänar att bli en del av vårt land och vårt samhälle. Men tyvärr kommer en del av dem inte att kunna bli det, de får avslag på sin begäran om uppehållstillstånd. Därefter vidtar en överklagandeprocess som tar cirka sex månader. Under den tiden går många av pojkarna in i djupa depressioner, allt hopp försvinner inför utsikten att skickas till et land som man kanske inte känner, men där man vet att levnadsförhållandena är fruktansvärda.

För faktum är att många ensamkommande flyktingbarn levt hela sitt liv på flykt, de är ofta inte ens födda i det land där de är medborgare. Ångesten gör att skolgången blir sporadisk, man känner sig sviken över att allt hårt arbete varit förgäves och över att de kunskaper man förvärvar har lite värde i det samhälle man kommer att hamna i. Själva överklagandeprocessen är en tröstlös väntan som nästan alltid landar i ett avslag. När det slutliga beslutet kommer väljer ett antal att ta sina liv, många går under jorden och blir en del av de europeiska storstädernas gatubarn, utsatta för kriminalitet och prostitution, andra dumpas i sina hemländer utan några förberedelser för hur de ska klara sig där.

Det skulle kunna se ut på ett annat sätt. Överklagandetiden skulle kunna användas för att förbereda för ett liv i hemlandet. Skolgången skulle kunna inriktas på kunskaper som man kan ha nytta av i sitt nya liv, kanske en grundläggande kock- eller bilmekanikerutbildning. Svenska har troligen inte så mycket nytta av i sitt nygamla hemland, medan goda kunskaper i engelska blir till stor hjälp. Utbildade unga människor är en tillgång för vilket land som helst och denna insats bör därför ses som en del av vårt biståndsarbete.

Man skulle också kunna få hjälp med att lära sig mer om sitt nygamla hemland och hur det fungerar där, och hjälp med att söka kontakt med släktingar där. Det är ju ändå så att åtminstone vissa delar av dessa länder fungerar någorlunda, det gäller bara att känna till vilka delar. Genom att man får bo med andra som befinner sig i samma situation så kan man hjälpa varandra här och så småningom i det nya landet. Faktum är också att den som frivilligt återvänder efter ett slutligt avvisningsbeslut kan få ett återvändarbidrag på 30 000 kronor. Det räcker en bra bit på vägen för att starta ett nytt liv i till exempel Afghanistan.

Som Liberal anser jag att vi har en skyldighet att föra en humanistisk politik. En politik där människor är viktigare än byråkrati och system. Det gäller särskilt de medmänniskor som har det allra svårast. Dit hör definitivt ensamkommande flyktingbarn som ska avvisas.

Det är också en politik som rätt utformad hjälper både vårt land och det land man återvänder till. En politik som kan skapa nya band och bidra till fred och utveckling.