Vanligt folkvett är vad som behövs

Insändare Artikeln publicerades

Ur led var tiden redan för mer än 400 år sedan menade Shakespeare som skrev fortfarande aktuell dramatik om människans dårskap.

Just nu verkar det som att världen bara består av svinpälsbärande män som klampar omkring i skitstövlar bland idel skändade kvinnor. Jag undrar var alla hedervärda manspersoner finns liksom de kvinnor som står upp för sin heder när det verkligen gäller?

När någon enstaka kvinna får komma fram och tala om att hon minsann inte låtit sig kuvas, köpas eller kladdas på, så försvinner hon raskt i massan runt klagomurarna. De fåtaliga män som försökt nyansera debatten hamnar bums i skamvrån och ifrågasätts på alla möjliga vis med skämsstruten nedtryckt över sin fårskalle.

På 1980-talet drog den stora incestpaniken fram över Skandinavien så att pappor knappt vågade krama sina döttrar. Under de inledande åren av 2000-talet klassificerades helt utan nyanser samtliga män som djur. Min slutsats att då enligt logiken alla kvinnor borde vara Odjur blev inte uppskattat. Jag tror på jämlikhet och ömsesidig respekt och uppskattar inga hysteriska överdrifter vare sig det målas djävlar eller madonnor på väggen.

Alla sammanhang där människor missbrukar sin makt över på olika sätt underställda skall fördömas och beivras, men i den ivriga jakten på förövare får varken demokratiska rättsprinciper eller sunt förnuft kastas åt sidan. Att spola ut den hannkönade bebisen med badvattnet löser inte problemet, lika lite som att lära små flickor att använda knogjärn redan i förskolan.

Vanligt folkvett är vad som behövs. Lite hyfs och vänlighet skadar inte heller. Med sunda förnuftet och ett källkritiskt synsätt kanske en nyktrare balans vore möjlig? Jag försvarar inte våldsverkare eller maktkorrumperade översittare oavsett om de klär sig i kjol eller byxa. Jag tror att män och kvinnor kan vara både djur och odjur - men för det mesta vill alla vara människor som i all ödmjukhet älskar sin nästa. Så ur led, som den framställs, är inte tiden.

Gunnar Holmström, pensionerad beroendeterapeut och konstnär i Väckelsång