Jag måste anställa flera hundra nissar
Jag tryckte på apparaten som tomtemor sytt fast i min luva för att hon skulle kunna hitta mig om jag försvann. Jag visste ju att vi skulle få direktkontakt med varandra genom apparaten, men det hände ingenting. Batteriet var urladdat! Jag letade igenom mina fickor för att hitta den speciella laddaren till apparaten, men jag hade glömt den hemma i Tomteland.
– Åh, så slarvigt av mig! tänkte jag.
Oron spred sig i kroppen. Hur skulle det gå? Hur arg var tomtemor på mig nu? Men jag var tvungen att ta mig samman för att lösa problemet. Jag hoppade ner från hyllan där jag blivit placerad och smög fram till datorn som stod i rummet. Den var inte lösenordsskyddad, som väl var, och jag kunde logga in i rekryteringssystemet som jag behövde aktivera.
Jag hade nämligen fått det som stod överst på min önskelista i julklapp förra året. En rekryteringsrobot som hjälper mig med att läsa alla ansökningar, som intervjuar nissarna och som ser till så vi får rätt nisse på rätt plats.
Min robot heter Tya – för man måste tya arbeta mycket under december månad. Att tya betyder att orka på småländska. Den viktigaste frågan Tya behöver få svar på är man är snäll och hjälpsam. Det måste man vara om man ska få träffa alla barn på julafton.
Julafton är en extra lång arbetsdag. Men det lönar sig att arbeta då, man får både tomte-tillägg, milersättning och traktamente. Allt är nbl:at enligt nissebestämmandelagen vilket vi arbetar efter. Vi är ju givetvis anslutna till Tomte-facket. På min lilla avdelning, där vi arbetar med TR –Tomte-Resurser tar vi tacksamt emot alla ansökningar och teckningar.
Under tiden som alla intresserade söker jobb hos mig så ska jag försöka ta mig hem till Tomteland. Jag passade på att skriva ut en karta när jag ändå var inloggad i datorn. Familjen jag hamnat hos av misstag bor mitt ute i skogen och det är långt hem. Jag tog mig ut ur huset och smög in i ladugården. Där stod det en fin tvåhjuling och blänkte - en julröd motorcykel med ditmonterade medar. Lyckan var fullständig! Jag startade hojen och sladdade iväg längs grusvägen. Äntligen på väg hem igen!
PERSONAL-NISSA