De har flytt från krig - söker asyl på nytt boende i Växjö

Växjö ,
Medborgarskolan håller i många aktiviteter åt de boende. Gabriella Anselmo är danslärare men håller också i sångstunder med barnen. Här var det första gången som flickan i hennes knä var med. Hon fick tröstas av sin mamma.
Foto:
Ayesha Aziz och Siba Jaffari kommer från Afghanistan och har lärt känna varandra på boendet. De har båda två fått sina män dödade av talibaner.
Foto:
Den tidigare hotellreceptionen är nu reception för asylsökande.
Foto:
Ismail Ahari från Afghanistan har bott i Sverige i ett och ett halvt år. Han drömmer om att lära sig svenska och få uppehållstillstånd.
Foto:
Chris Norrby från Nykterhetens bildningsverksamhet lär ut svenska på asylboendet.
Foto:

Växjös nya asylboende är nästan fullt. Sedan det tidigare hotellet vid Kalmarrondellen öppnade som asylboende i slutet av februari har 305 personer flyttat in.

Artikeln publicerades 10 mars 2017.

I ett av de gamla konferensrummen i källarplanet är det sångstund för barn. Till melodin av Broder Jakob sjunger de ”Hur mår du i dag? Jag hoppas du mår bra”. Rätt som det är brister ett av de små barnen ut i gråt och mamman får rycka in och trösta.

– Det var första gången barnet var med, säger dansläraren Gabriela Anselmo från Medborgarskolan sedan hon lämnat tillbaka flickan till mamman som var på en kurs i svenska i ett av de andra konferensrummen.

Det nya asylboendet i gamla Quality hotels lokaler har nu kommit i gång. Det är ett familjeboende och mellan 70 och 80 barn bor tillsammans med sin ena eller båda föräldrarna. I platschefen Patrik Roysons kontor bakom receptionen trängs kassar av skänkta kläder och leksaker.

– Ja vi har fått mycket saker, säger han och fortsätter:

– Vi har fått en del reaktioner från grannarna. Personal från kommunens miljö- och hälsoskyddskontor var här, men de hade inget att anmärka. Det har bott människor här innan när det var hotell, nu är det ett asylboende. Det är människor som människor.

Den största delen av de boende har flytt krigets Syrien, runt 80 procent kommer därifrån. Som niobarnsmamman Rayfa Mustafa. Nu bor hon tillsammans med sin ena son i ett av rummen. Resten av familjen är utspridd över världen och två av döttrarna är kvar i Syrien.

– Det var krig. Jag har lämnat allt.

Vad tänker du om framtiden i Sverige?

– Jag vill jobba, jag måste göra något fint för Sverige, säger hon och visar stolt upp det handarbete hon sysselsätter sig med om dagarna, små flickklänningar, mössor och dukar som hon har nerpackade i en stor plastväska från Rusta.

Bayariq Turaani visar runt i rummet som hon och hennes två barn bor i. Det är liksom de andra rummen 15 kvadratmeter stort. Några gosedjur ligger på sängarna.

– Jag är väldigt glad att vara i Sverige.

Hon pekar på den ena bädden i den ena våningssängen och berättar att den sexåriga sonen brukar sova där. Hon visar den andra sängen och säger:

– Här sover min dotter. Och ibland sover vi allihop tillsammans.

En del av dem som bor på asylboendet har väntat i flera år på besked om uppehållstillstånd. Det är först när de har fått det som de har rätt att gå på Svenska för invandrare, SFI. Men föreningar engagerar sig i de boende och håller kurser och andra aktiviteter. Chris Norrby är pensionär och kommer tre dagar i veckan och lär ut svenska genom Nykterhetens bildningsverksamhet.

– Jag använder mig av stand up comedy. När jag lär ut ordet leka kryper jag på golvet och låtsas ha en bil som kör. Ordet läka låter väldigt likt, då får man hoppas man har ett sår som läker.

– Jag stöter på många livsöden, de som har sett sin pappa bli mördad. Jag blir så rörd, säger Chris Norrby.

Två av eleverna som sitter i klassrummet och tränar svenska glosor är Ayesha Aziz och Siba Jaffari. De kommer från Afghanistan och har lärt känna varandra på boendet. De har båda två fått sina män dödade av talibaner.

– Talibanerna dödade två av mina barn och min man, jag har ingen kvar, säger Siba Jaffari och faller i gråt.

Ismail Ahari kommer också från Afghanistan. Han är 21 år och har bott på andra asylboenden i Sverige det senaste året. Han berättar att resan hit var svår och tog lång tid. Han kom via Iran och Turkiet innan han kom i Europa och slutligen till Sverige.

I sin hand håller han en roman på svenska om drömmar. Han läser högt ett stycke ur boken men vill helst bli intervjuad på engelska.

– Jag har stora drömmar. Men först vill jag lära mig svenska och få uppehållstillstånd, säger han.