Kronoberg kryllar av bortglömda krigssjukhus

Inblick ,
Samuel Palmblad har skrivit boken Kalla krigets Kronoberg och har stor koll på hur vi rustade oss för krig och hur försvaret sedan nedmonterades efter kalla krigets slut.
Foto:

I den underjordiska bunkern i centrala Växjö har tiden stått stilla. Där skulle 30 personer få plats om fienden slog till under kalla kriget. Men allt avvecklades och nu påminner den bara om allt det arbete som kommer att krävas för att bygga upp ett totalförsvar från grunden.

Artikeln publicerades 2 december 2016.

På 1980-talet lyssnade många ungdomar på syntpop i trendiga freestyles, inte sällan iklädda pastellfärgade collegetröjor och på fritidsgårdarna runt om i Sverige spelades det nya tv-spelet Pac-man.

Men ute i samhället skedde samtidigt stora kraftansträngningar för att rusta Sverige för krig. Kalla kriget pågick och ansågs vara ett hot även mot Sverige. I Kronoberg rustade vi stort, trots att det för många skedde obemärkt. Ungdomarna på Fagrabäckskolan hade till exempel sin skolundervisning i lokaler som även var byggda för att ta hand om krigsskadade.

– Skolan byggdes och projekterades för att också kunna fungera som vårdannex. En del säger krigssjukhus, men vårdannex är den korrekta benämningen. På Fagrabäckskolan skulle man få plats med 280 personer. Det innebar att 280 sängar lagerhölls, säger Smålands Kulturparks förste antikvarie Samuel Palmblad och fortsätter:

– Gymnastiksalen där skulle bland annat användas för rehabilitering. För varje klassrum hade man preciserat antalet patientplatser. Grejen var att de här soldaterna inte var planerade att åka hem till mamma och pappa igen efter tillfrisknandet utan de skulle tillbaka ut i krig. Det här var aktuellt långt in på 1990-talet. Och formellt har man väl inte lagt ner organisationen, utan den har självdött.

Samuel Palmblad har skrivit boken Kalla krigets Kronoberg, en fallstudie av totalförsvarsplaneringen i länet. Engagerat berättar han om hur Kronobergs län relativt nyligen hade stora livsmedelsförråd och om hur 330 ton kaffe försvann från lagret som över en natt.

– Långt in på 1990-talet hade vi enorma lager med kaffe som bara fick användas om kriget kom. Erfarenheterna från andra världskriget visade att om inte svensken, som är så extremt kaffeberoende, kunde få en grundportion riktigt kaffe så skulle han bli en dålig medborgare. Alltså lagrade vi kaffe. Det stora lagret i Kronoberg fanns i Lenhovda och där lagrade vi 330 ton, säger han och berättar vidare att det i det nämnda betongförrådet fanns mängder med sådant som socker, bönor, risgryn, mjölkpulver, torrjäst och konserver.

***

Kronobergs län sågs inte som det direkta målet för en fiende, Samuel Palmblad förklarar att man däremot såg att ett eventuellt krig skulle stå i Skåne. Kronoberg var ett län att passera men här fanns ett regemente och förbanden som utbildades här skulle till Skåne. Likaså utökades förrådskapaciteten för att man med dem skulle kunna försörja förbanden.

– Sedan byggde man flygbaser här, fyra stora krigsflygbaser som var strategiskt viktiga på många sätt och vis. Det svenska flygvapnet skulle spridas beroende på kärnvapenhotet, säger han och berättar om flygbaserna i Byholma, Eneryda, Uråsa och Kosta, men poängterar att också Växjö flygplats hade en betydande roll.

Men allra störst, förklarar han, var alltså den sjukvårdsorganisation som byggdes i Kronobergs län. Långt in på 1990-talet fanns en medveten planering för de krigssjukhus som skulle kunna öppnas på skolorna i länet. Men sedan, när hotbilden bedömdes vara liten, avvecklades i stort sett allt med all den kraft som fanns.

– Man skulle kunna säga att försvarsbesluten 1996 och 2000 innebär en fullständig avveckling av det som kallas för vårt invasionsförsvar. Det som folk ofta reagerar på är när man läger ner regementen och flottiljer. Men just den här delen av vår beredskap hade folk ganska dålig koll på, som sjukvårds-, transport-, livsmedels- och drivmedelsberedskap. Allt sådant försvann.

Även om besluten var offentliga så menar Samuel Palmblad att mycket skedde i det tysta.

– Det är inte så att avvecklingen var hemlig, för det var ju politiska beslut. Men platserna var många gånger förenade med sekretess. Sa regeringen att vi skulle avveckla vår drivmedelsorganisation så skedde det utan så mycket massmedial uppmärksamhet eller några samhällsprotester. Det här var bara en tanke om att nu är kalla kriget över och Sovjetunionen har kollapsat, så det här behöver vi inte längre.

***

All krigsförberedande verksamhet avvecklades, men på många platser i länet finns utrymmen som förbereddes under kalla kriget kvar. Samuel Palmblad tar med mig på en kort tur i kalla krigets fotspår. I centrala Växjö finns en underjordisk anläggning kvar, en så kallad framskjuten enhet som var en ledningsplats för civilförsvaret och inrättades på 1970-talet. Adressen som anläggningen finns på ska hållas fortsatt hemlig.

Samuel Palmblad öppnar dörrarna in till skyddsrummet, de är tunga och byggda för att kunna stå emot tryckvågor av bomber. Väl inne i lokalerna har tiden stått stilla. Allt finns kvar och har inte rörts på många år. Där finns våningssängar uppradade och i köksskåpen finns papptallrikar, askkoppar och en brun kaffekittel med typiskt 1970-talsmönster. Luften är fuktig. I en pärm som prydligt står kvar står exakt vad som skulle finnas på plats.

– Här står att det ska finnas en brödburk, en diskborste, två brödkorgar, en gräddkanna, grytlappar och tre askkoppar. Det skulle finnas 36 gram kaffe per man, 45 kilo kött- och fläskkonserver, matfetter, kaviar. Det här är noggrant uträknat, man har tittat på hur mycket folk äter och hur mycket man kan äta.

Samuel Palmblad förklarar att räddningsstyrkorna vid ett krig skulle flyttas till Rottne, men en grupp var tvungen att vara fortsatt placerad i Växjö för att snabbt kunna påbörja räddningsinsatser. 30 personer skulle därför placeras i den säkra, underjordiska anläggningen och vara först på plats innan de stora styrkorna hunnit komma.

– Under den här tiden byggde vi upp en osannolik militär och civil beredskap. Tanken var att vi alla skulle ha tillgång till skyddsmasker och skyddsrum. Alla delar av samhället skulle försvaras och vi hade en hög försvarsvilja i Sverige. Det är klart att när det stora hotet kollapsar så måste man anpassa kostymen. Men här la man bara ner, över en natt försvann allt.

I dag står den civila beredskapen på varje medborgares egen ansvarslista. Det finns, som vi berättade i förra delen av serien Nya tidens hot, inga lager kvar som skyddar medborgare i kris. Sådant som livsmedels- och drivmedelsförråd är borta och allt som fanns lagerhållet har sålts av. Samuel Palmblad menar också att vi svenskar är mycket dåligt mentalt förberedda på kris- och krigssituationer.

– I Sverige är vi inte vana vid att se några döda människor, att vara utan ström eller information. Jag vill påstå att svensken över lag har otroligt dålig mental beredskap att hantera kriser. Dessutom har vi i dag ett samhälle där vi har en ytterst liten del av invånarna som har en koppling till försvar eller civilförsvar.

***

Tror du att man har dragit lärdom av det här? Att vi inte bör avveckla hela försvaret när den direkta hotbilden försvinner?

– Nej, det tror jag inte. Efter första världskriget så la vi ner en betydande del av försvaret. Vi tänkte att det aldrig skulle bli krig igen. Sedan kom andra världskriget och det var först när det var slut som vi egentligen hade byggt upp försvaret igen. När man väntade en lugn period så kom kalla kriget igång. Då anser jag att vi hade en slags inställning att våra allvarliga beredskapstider vid krigsutbrottet aldrig skulle inträffa igen. Under kalla kriget byggde vi upp ett av världens starkaste totalförsvar sett till vårt lands storlek, säger han och menar att det avvecklades igen trots tidigare erfarenheter.

På nästa sida får du en uppmaning om att själv rusta dig för en kris och vad du ska tänka på. Vad är det egentligen som gäller? Enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap bör alla vara så pass förberedda att de klarar sig i tre dygn, 72 timmar, utan stöd från myndigheter i händelse av en kris. Den informationen arbetar också Civilförsvarsförbundets frivilliga för att sprida, Rolf Wimhed från organisationen i Kronobergs län är en av dem.

– Vi behöver vatten och mat, vi behöver energi. Vi behöver trygghet och vi behöver sömn. Allt det här hänger ihop och utan det så blir det tokigt. Men vi är dåligt förberedda. I dag kan människor gå och köpa pizza när som helst. De kan gå till mataffären nästan när som helst på dygnet, men man kan inte handla när det inte längre finns några varor, säger han.

Kort om

Kalla kriget

Kalla kriget var en period, från andra världskrigets slut till omkring 1990.

Supermakterna USA och Sovjetunionen ledde vars ett block i konflikten som aldrig blev något konventionellt krig.

USA ville bygga samhället på demokratiska och marknadsekonomiska grunder och Sovjetunionen på kommunistiska idéer.

Parterna ville utöva makt på andra håll i världen och i bland konkurrerade de om inflytande i samma områden.

Länderna tävlade om att skaffa sig fler och bättre vapen och hotade samtidigt varandra med krig. Men eftersom den andra parten hela tiden hade tillräckligt med kärnvapen för att slå tillbaka, så påbörjades aldrig något krig.

I slutet av 1980-talet la sovjetledaren Michail Gorbatjov fram förslag på hur man skulle minska antalet vapen och accepterade att demokratiska regeringar bildades i Östeuropa.

Kalla kriget var över när det kommunistiska systemet föll omkring 1990.

Källa: NE

Visa mer...