Kunskapen har ökat om självskador

Växjö ,

Det finns planer på att bygga två eller tre högspecialiserade enheter i landet som tar hand om de mest svårbehandlade självskadepatienterna. Men finansieringen är oklar och landstingen har svårt att enas kring frågan

Artikeln publicerades 26 november 2015.

Det har varierat mycket mellan landstingen hur man arbetar med självskadebeteenden.

I vissa landsting, som Kronoberg, har man tidigare byggt upp särskilda enheter där man specialiserat sig på att behandla unga kvinnor med svår självskadeproblematik.

Rättspsykiatrin i Växjö hade en sådan enhet, men avvecklade den.

För att få en mer likvärdig vård i landet och höja kunskapsnivån startade för fyra år sedan ett nationellt självskadeprojekt som leds av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och finansieras av socialdepartementet. Tanken är att samordna insatserna, bygga upp kunskapsnivån och minska självskadorna.

– De senaste tio åren har kunskapen om självskador ökat kraftigt. Det handlar dels om utbildning, dels om nya terapimetoder som tillkommit, framhåller Eva Klingberg, projektledare för nationella självskadeprojektet.

För tio år sedan famlade många landsting och visste inte hur man skulle ta sig an denna patientgrupp. I medierna belystes flera uppmärksammade fall där patienter hamnade i olika former av tvångsvård och ofta inom rättspsykiatrin. Det var inte ovanligt att unga kvinnor placerades ihop med dömda brottslingar och så är det än i dag.

Att kvinnor med självskadebeteenden vårdas inom rättspsykiatriska avdelningar är kontroversiellt. Kritiker menar att vårdmiljöerna är olämpliga och skapar en hospitalisering som patienterna har svårt att ta sig ur. Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson beskrev sin egen verklighet i boken Slutstation Rättspsyk som utkom 2011. De beskriver en situation som närmast rättslösa med tvångsåtgärder, som bältesläggning, isolering, tvångshandskar och hjälm.

– Boken drev på debatten och satte fart på det nationella arbetet, säger Eva Klingberg.

Till en början fokuserade vården enbart på unga kvinnor som skar sig. Men självskadebeteenden är mer komplexa än så, menar Eva Klingberg. Det handlar även om unga män och deras beteende är ofta annorlunda. Det kan ta sig olika uttryck med våld och misshandel.

Framtiden för det nationella självskadeprojektet är oklar. Något besked om fortsättning efter årsskiftet har projektet inte fått. Finansieringen har inte lösts och så ser det även ut för de planerade högspecialiserade enheterna som är tänkta att byggas.

– Arbetet pågår, men det är en komplex process med samarbete mellan landstingen, förklarar Eva Klingberg.

Överläkare Anders Albinsson, vid vuxenpsykiatrin i Region Kronoberg, tycker det är bra med nationell samordning kring självskador. Det har varit för stora kvalitetsskillnader mellan länen. En del har lyckats, andra inte.

– Genom ett sådant projekt kan man höja lägstanivån och det är bra.

Kronoberg har kommit långt i arbetet och därmed kan en nationell styrning nästan kännas hämmande för egen del, menar han.

Han är tveksam till att bygga högspecialiserade enheter för särskilt vårdkrävande självdestruktiva patienter.

– När vi börjar låsa in folk gör vi dem beroende av psykiatrin. Det är min filosofi. Skapar man ett center med 30 vårdplatser så fyller man dem lätt. Det är bättre att arbeta med lokala lösningar, förklarar Anders Albinsson.