"Man älskar inte Växjö"
Fotbollsallsvenskan sparkar igång i morgon, nästa helg inleds superettan med Öster.
En klubb med en speciell historia.
"Fotbollsforskaren" Torbjörn Andersson berättar om den, i ett kapitel av sin bok Spela fotboll bondjävlar. Han berättar om en klubb som nådde division 2 (dåtidens näst högsta serie) 30 år efter bildandet. Sedan gick det fortare. Tack vare Stig Svenssons banbrytande sponsorlösningar och bra stöd från Växjö kommun kunde Öster fortsätta avancera. In på nybyggda Värendsvallen 1966, upp i allsvenskan året därpå, till SM-guldet 1968 inför över 15 000 åskådare i snitt. Framgångarna fortsatte i många år till, men publiken började snabbt droppa av. Torbjörn Anderssons teori är att det gick för bra för fort. Att klubben aldrig fick något riktigt fäste hos de många nyinflyttade Växjöborna.
I dag är Torbjörn Andersson aningen pessimistisk angående Östers – och övriga svenska fotbollsklubbars – chanser att hävda sig mot ishockeyn.
– Tyvärr – eftersom jag älskar fotboll – tror jag att ishockeyn ligger mer i linje med svenskarnas väldiga krav på modernitet. Vi gillar Ikea och att gå på ishockey.
– Publiken styr mer i fotbollen, det krävs mer av den där. I ishockey är det bara att köra på musiken, sedan tacklas det och smäller. Det är mer konsumtion för publiken, fotbollen är lite mer produktion. Det krävs att folk vågar sjunga och skrika. Och det är lättare att få till i en storstad med mer extrema människor, eller i en industristad där man alltid brunnit för fotbollen. Jag har gärna fel, men Växjö känns inte som en sådan stad. Den är lite snäll, det ska vara lite grövre för fotboll.
Under arbetet med Spela fotboll bondjävlar intervjuade Torbjörn Andersson många Växjöbor. I Helsingborg och Göteborg hade alla älskat hemstaden. I Malmö var det antingen kärlek eller hat.
– I Växjö träffade jag i princip ingen som sa "jag älskar den här stan". Det är väldigt ovanligt. De sa inte motsatsen heller, men de skruvade på sig och såg lite nervösa ut, säger Torbjörn Andersson när vi träffas på hans arbetsplats Malmö högskola.
Varför tror du att det är så?
– Växjö är ju så pass stort och dynamiskt, samtidigt passar bitarna inte riktigt ihop. Det är en stad man gärna bor i, men kanske inte reflekterar över. Vanligt folk har ett bra liv där, men man kunde lika gärna haft det i Halmstad. Man älskar inte Växjö.
Har det avspeglat sig i förhållandet till Öster?
– Ja, jag såg förbluffande få klubbmärken där.
Läs mycket mer om Öster och Torbjörn Andersson på Inblickssidorna i dagens papperstidning!
