Professor efterlyser mer utvärderingar

Inblick ,
Digitala vårdbesök från privata enheter kan bli dyra och någon måste betala. Dessutom skickas patienterna ofta vidare till den traditionella vården, konstaterar Göran Petersson, professor vid Linnéuniversitetet.
Foto:

Det finns en övertro på digitala lösningar. Mobilappar med webbaserad vård kan inte ersätta konsultation mellan läkare och patient, men komplettera. Framförallt behövs studier och utvärderingar innan e-hälsa ska tas i drift, anser professor Göran Petersson.

Artikeln publicerades 15 oktober 2017.

Är mobilappar framtidens melodi? Kan den webbaserade vården ersätta en personlig kontakt med läkaren?

– Både ja och nej. Det beror på vilken konsultation man vill ha. I dag är det mycket av ett storstadsfenomen. Man har bråttom och vill inte vara sjuk så länge. Det handlar också om bekvämlighet. Men man kan lura sig själv. Det finns begränsningar med nätet, säger Göran Petersson, professor vid Linnéuniversitet i Kalmar.

Göran Petersson är professor i hälsoinformatik med inriktning läkemedelsvetenskap och dessutom verksamhetsledare vid E-hälsoinstitutet.

Man kan tro att Göran Petersson omhuldar e-hälsa som en framtida lösning på sjukvårdsproblemen. Och visst finns det stora vinster. Men han är också skeptisk till hur man använder tekniken utan att först göra riktiga utvärderingar

Telefonrådgivning med 1177 har funnits i många år där man kan ringa och få råd av sjuksköterska.

– Fenomenet med bild och doktorn på nätet kommer att öka och blir mer diversifierat. Men det här är vinstdrivet och inte kopplat till den offentliga vården.

Landstingen har redan försök med videosamtal och telemedicin har funnits länge inom vården. Mobilapplikationer är bara en av alla tekniska lösningar, påpekar Göran Petersson.

Egenvård är första steget, menar Göran Petersson.

– Vad kan man göra själv? Nästa steg är att ringa sjukvårdsrådgivningen 1177, då möter man en sjuksköterska som kan besvara många frågor. Då handlar det kanske mest om det akuta. Ska man avvakta, söka omgående eller ta kontakt med sin vårdcentral? Vårdcentraler har ofta tider under veckan avsatta för halvakuta besök.

Vid vissa diagnoser kan man dock vända sig direkt till läkare på nätet, menar Göran Petersson. Men de är begränsade.

– Besöken på nätet kostar en hel del pengar. Då får vi undanträngningseffekter. Pengarna räcker inte till allt. Webbesök kan bli väldigt dyra.

Besök över nätet löser knappast alla problem. När nya kommersiella aktörer erbjuder webbaserad vård väcker det en massa följdfrågor som nätaktörerna inte kan lösa själva, menar Göran Petersson. Då hamnar patienterna likväl hos den traditionella vården.

– Man kan inte känna, klämma eller lukta på nätet. Många besök begränsas av detta. Läkekonsten går förlorad.

Digitala formulär är ett sätt att förbättra diagnostiken. Man fyller i detaljerade uppgifter om sig själv och skickar över detta. Genom detta kan patienterna få en mer effektiv vård.

– Men den här kedjan är inte utprovad, man vet inte vad man missar.

Göran Petersson talar om hur viktigt det är att skapa en relation med patienten och göra uppföljningar. Det finns undersökningar om hur internetbaserade kontakter mellan patienter och vårdgivare fungerar, bland annat i Norrland där avstånden är stora, påtalar Göran Petersson.

– Patienter som man känner innan har man lättare att hantera på nätet. Det kan handla om en uppföljning av hjärtsjukdom. Då kan man ofta höra på rösten om något inte är bra.

Kronisk sjukdom kan vara idealiskt för internetkontakt, menar Göran Petersson. Andra besök, som misstankar om cancer, är mindre lämpliga.

– Då vill man gärna klämma och känna. Det går inte på nätet.

Det ställs ofta sannolikhetsdiagnoser på nätet. Man kanske tror det är halsfluss och ordinerar antibiotika utan att ha undersökt halsen eller tagit blodprover.

– Det leder till en överförbrukning av antibiotika som storstäderna redan har för mycket av. Det går för snabbt att ordinera. Mobiltjänsten Kry har kritiserats för detta.

De nya digitala vårdtjänsterna utvecklas snabbt. Problemet är att tekniken inte är utprövad och ofta finns för lite studier innan de tas i bruk, förklarar Göran Petersson.

– Jämför när man inför ett nytt läkemedel. Då är det noggrant med pilottester och fasstudier. Sådant finns inte när man inför IT-stöd. Bieffekter och sidoeffekter kan dyka upp mycket senare. Man inför för mycket utan riktig utvärdering.

Om man talar om kunskapsdriven vård bör man undersöka det man håller på med, betonar Göran Petersson.

Mest studier inom området finns kring KBT (kognitiv beteendeterapi) på nätet. Bäst resultat av denna behandling blir det om patienten parallellt med nätet har ett personligt stöd med återkoppling.

– Man kan behöva prata med någon gång under denna behandling. Bara nätet som automatisk behandling verkar inte människan vara gjord för.

E-hälsan är väldigt uppblåst just nu och det finns en risk för bakslag, menar Göran Petersson.

– Vi förstår inte det digitala flödets begränsningar.

E-hälsa har blivit på modet och politikerna omfamnar denna utveckling.

– Det har blivit politiskt korrekt, man talar om "Vision e-hälsa 2025".

Göran Petersson sitter med i regeringens expertgrupp och tycker att mycket av utvecklingen av den sunda e-hälsan går för långsamt.

– Detta kan sannolikt förklaras av att arbetet med Vision e-hälsa ska ske utan finansiellt tillskott och att det finns många olika självständiga landsting.

Samtidigt finns en kritik att för få medborgare använder sig av befintligt utbud av e-hälsa. Att logga in och hitta sin journal på nätet och ta reda på provsvar kan vara komplicerat.

– Vet man om att det finns? Och är det smidigt att använda tjänsterna? Sidorna är inte alltid jättesmidiga att använda. Skulle man använda samma design för att sälja saker på nätet skulle man inte få mycket sålt vilket alla spelbolag, respektive affärsmän vet. Inom offentliga vården är bland annat språkbruket svårbegripligt. För få bryr sig om mediets utformning vilken kanske beror på bristen på konkurrens i vården.

Ett problem är att myndigheterna inte ställer krav på användarvänlighet.

– Man ställer bara tekniska krav, så som CE-märkning.

Ett parallellproblem blir när myndigheter outsourcar it-tjänster.

– Man måste lita på var ens data tar vägen. Beslutsfattare förstår ofta inte kraften i systemen.