Konst

Koppar och kraft

Konst
Foto:

Symbolen för kvinna och för koppar är samma. I dag på internationella kvinnodagen öppnar Sveriges enda kvinnliga kopparslagare en utställning och släpper en bok.

Artikeln publicerades 8 mars 2012.

Om man bortser från kungafamiljen och vissa företagarsläkter är det numera mycket ovanligt att yrken går i arv. Michaela Ivarsdotter är kopparslagare i fjärde generationen. Hon började i lära hos sin pappa när hon var femton år, precis som han en gång gjorde hos sin far. Och denne före honom. Michaela Ivarsdotter är därtill den enda kvinnliga kopparslagarmästaren i Sverige. De tre generationerna före henne höll till i Vislanda, själv flyttade hon till Väckelsång för några år sedan. Med släktklenoderna faffarna, ambultarna och hammarna. Kopparslagarverktyg.
– Det var självklart för mig att gå som lärling hos pappa, jag var intresserad och nyfiken. Jag brukade alltid sommarjobba i hans verkstad.
På utställningen på Smålands museum som öppnar i dag berättas en kopparslagaresläkts historia. Föremål från förr och nu visas.
– Mina förfäder skildras, arbetsgången och mitt arbete nu.
Michaela har lagom till utställningens öppnande också blivit klar med en bok som hon länge jobbat med och ännu längre har velat göra. Redan i början av 1990-talet började hon tillsammans med sin far Ivar Andersson att dokumentera yrket. Hon har verkstan full av gamla dokument och skisser. 1993 gick Ivar bort och arbetet avstannade. Men så för ett tag sedan kändes tiden mogen och tillsammans med bland andra kopparexperten Eva Hansson och Gunilla Hedenblad vid Falu gruva har hon gjort en bok som handlar dels om kopparslageriets historia i Sverige, dels om Michaela själv och hennes släktingar i yrket.
Kopparföremålen har varit mycket mer än kaffepannor på fot. Mängder av bruksföremål. Och både då och nu, många uppdrag åt kyrkan. Dopfunter, fodral till brudkronor, oblatfat, avlopp för det vigda vattnet eller vinet.
– Det är speciellt att jobba för kyrkan. Jag tycker om det. Jag får kraft av den kraften som finns där. Det får ta tid. Jag besöker kyrkorummet och hittar något där att ta avstamp i. Samarbetar med präster och kyrkfolk. Det passar mig.
Men ändå närmare hjärtat verkar det egna konstnärliga arbetet ligga. Hantverket, handens arbete, i kombination med den egna kreativiteten, idéerna, infallen.
Både raka och sling- riga strävar stickorna Kraft uppåt mot skyn. Samtidigt sirliga och starka glänser de i koppar, silver och mässing. Men de började som potatisstickor. Och i potatisar står de nu med. De grå, skrynkliga potatisarna har fått exotisk formade utväxter i form av groddar i ludet lila och grönt, långt från de vita maskarna på potatisarna i mitt kylskåp.
– Jag skulle vara med på en konstrunda och ville ha med något som folk kunde köpa, något som kostade under hundralappen. Så jag gjorde potatisstickor i rostfritt stål. Jag satte dem i potatisar och när utställningen var slut hamnade allt som var över i ett hörn och glömdes bort. Sedan gick det några månader innan jag hittade dem igen. Då hade det växt ut så vackra groddar och jag slogs av vilken kraft det fanns i de här gamla potatisarna!
– Jag förstärker deras kraft med min kraft. De heter Kraft och med de här vill jag säga att kraft kommer inifrån, att den kan skjuta skott och växa. Det är en perfekt gåva om man vill ge kraft till någon.
Som den fjärde i ett led av kopparslagare är Michaela Ivarsdotter mån om att föra kunskapen vidare på ett eller annat sätt. Då och då får hon förfrågningar om att ta sig an en lärling. Först ska hon skriva en bok till, om kopparslageriets teknik.
Fotnot:Utställningen Kopparslagaren. Ett liv i rödmetallens skimmer visas på Smålands museum 8 mars –  9 september.