Variationen gör det hela spännande

Åkonst är tillbaka! Förra årets upplaga av biennalen ställdes in, men nu är Åkonst 2012 på plats. Och evenemanget är större än någonsin, med förgreningar ända ner i Blekinge. Mängder av roliga verk och nya vackra platser skapar en spännande heldagsutflykt i det idylliska landskapet längs med Bräkneån.

Startpunkt är som vanligt Åparken i Tingsryd. Men allteftersom antalet utställningsplatser utökats har antalet verk i parken minskats. Ingen trängsel alltså, men inte heller för glest med sex intressanta verk att titta på. Här finns till exempel Set Söderholms IDÉ OK hängande från bron. Ett textbudskap som på ett finurligt sätt drar nytta av vattnets speglande effekt. Bland de mer humoristiska är Å ena sidan Å andra sidan, av Mikaela Hölbling och Ewa Schander. Här får trafikmärkenas allvarliga typografi ett mer veligt uttryck, när påbuden talar emot varandra. Eller kanske med varandra.

På tio platser längs Bräkneån hittar man, ibland efter mycket letande, ett trettiotal konstverk av nästan lika många konstnärer. Vägen går genom det gamla odlingslandskapet, omväxlande förbi öppna ängar och genom djup granskog. Avstånden är inte stora, men det är lätt att komma fel på småvägarna. Programbladets vägbeskrivningar lämnar en del övrigt att önska, och senare omflyttning av några verks placering gör inte saken lättare. Vi är till exempel många som på premiärdagen letar förgäves efter installationen Eldorado. Det är dock väl skyltat vid korsningar och avtagsvägar.

Liksom föregående år är det kul att så många faktiskt håller sig kring det givna vattentemat. Flera av konstnärerna går också utanför sina vanliga ramar och skapar platsspecifika verk som inte liknar något de gjort tidigare. Det är roligt att se. Variationen är mycket stor i utförandet också. Några verk är skapade för att hålla säsongen ut, andra till synes för evigt.

I 2012 års upplaga är det trots allt få som tagit tillvara på vattnets rörelse. Ett lysande undantag är Karin Lindbloms skulptur Källsprång. Likt en havstulpan i jätteformat, skapad i vackert rostig metall, står den mitt i vattenflödet vid Stenforsbruk. Inuti stiger vattnet underifrån till fallets övre nivå, för att slutligen rinna över kanten. En vacker spegelyta bildas i dess mynning, som kontrast till den virvlande och skummande forsen. Mycket effektfullt och vackert!

Ett annat spännande verk är Björn Jäderås Tre Kronor. Till synes slumpmässigt utplacerat metallskrot, uppsatt på pinnar i strandkanten. Men tittar man bara på rätt ställe så uppenbarar sig plötsligt något majestätiskt ute på vattnet. En mycket rolig idé, som här funkar alldeles utmärkt.

Åkonst 2012 är fullt av goda exempel på hur konsten fungerar när den är som bäst. Den förhåller sig till platsen, den överraskar, roar och väcker tankar och fantasier. Det ligger också ett stort värde i att behöva ta sig ut i naturen och leta efter den. Några verk avslöjar sig långt i förväg, som Carina Karlssons invirkade knallrosa toastol, medan andra är svårare att upptäcka. Några är självklara och lätta att ta till sig, medan andra, som exempelvis Alf Björks Global Box, är mer gåtfulla. Variationen gör det hela spännande, och mycket sevärt. Åkonst är en given sommarutflykt för alla.

Thomas Lissing