Kultur & nöje

Anders Mildner: Den där rädslan

Kultur & nöje Artikeln publicerades

Anders Mildner skriver här om att medierna borde stå för tillförlitlig fakta och kunskap men spelar ofta populisterna i händerna genom att sälja drastisk och dramatisk politik till väljarna.

Alla opinionsundersökningar som visar på dåliga siffror är falska.

Den närmast nordkoreanska hållningen twittrade Donald Trump ut förra veckan, vilket naturligtvis bara var ännu ett exempel i en numera förskräckande lång rad av förljugen propaganda som distribueras från Vita Huset.

Och plötsligt står det allt mer klart att vi måste vänja oss vid en helt ny verklighet, där just aggressiv propaganda och tokiga konspirationsteorier samverkar med alternativa fakta och andra falsarier för att skapa en värld där lögnen varje dag ger sanningen en rejäl kamp.

Men hur blev det så att fakta inte längre biter på folk?

En pusselbit återfinns i mediernas bilder av vår samtid. De skapar intrycket av att vi lever i dystopiska tider, präglade av en abstrakt rädsla inför saker som vi som enskilda inte kan påverka.

Flyktingkrisen. Klimathotet. Ett allt aggressivare Ryssland. Populismens framväxt, polariseringen, det ökade rasistiska hatet och de direkta hot som följer i dess spår.

Utvecklingen präglar alla men framförallt unga. De flesta undersökningar visar samma sak: yngre människors osäkerhet inför framtiden är stor. Kanske är otryggheten i samtiden ännu större. Det spelar ingen roll att världen faktiskt på många sätt blir bättre, vilket som bekant Hans Rosling ständigt påpekade, skräcken sitter ändå där den sitter.

I dystopiska tider litar vi inte på någon. Skuggan i buskarna kan mycket väl vara en mördarclown. Artikeln i dagstidningen kan vara en kugge i en jättelik konspiration att föra oss alla bakom ljuset. Alla (alla!) runtomkring oss skulle kunna vara drivna av dolda agendor.

Och, tja, snart kanske det i vilket fall som helst ändå smäller, klimatet går åt helvete, upprustningen leder till krig. Frågar man unga vad de är rädda för, svarar de: allt det där, allt på en gång.

När vi pratar om faktaresistens och jakten på sanningen i en värld som allt mer präglas av lögner och fejk, spelar just de bilder av verkligheten som medierna kollektivt skapar en oerhört stor roll. Dessa bilder har möjlighet att påverka hur människor betraktar världen. De skulle kunna skapa både framtidstro och tillit till de institutioner som garanterar att det faktiskt finns sådana saker som tillförlitlig kunskap.

Här spelar alltför ofta journalistiken populisterna i händerna, genom att lyfta de kriser som så strategiskt frammanas med ett enda syfte: att kunna sälja drastisk och dramatisk politik till väljarna. Som naturligtvis aldrig hade accepterat något av detta om det inte var för den där rädslan.