Kultur & Nöje

Då tänker jag på Sigrid

Kultur & Nöje Artikeln publicerades

Elin Olofssons debutroman Då tänker jag på Sigrid är ett stillsamt sorgeband som omfamnar flera generationer och en jämtländsk släktgård där drömmarna länge gått sida vid sida med svärtan.

Aldrig titta dit, Hanna min. Så ont som den där gården gjort mig. Hanna minns pappas ord och kvinnan utanför bilfönstret, hon som var farmor och ändå inte. Hon minns såret som präglat familjen, hur det fläkts upp framför henne i alla år utan att förklaras. Hon minns, men hon förstår inte.
Elin Olofssons debutroman Då tänker jag på Sigrid är ett stillsamt sorgeband som omfamnar flera generationer och en jämtländsk släktgård där drömmarna länge gått sida vid sida med svärtan. I centrum står en ung kvinna med konstnärsdrömmar. Hon är AD på en byrå i Stockholm och har en affär med en gift kollega, men plötsligt bryter hon upp, från allt, och far hem till Storgårda som aldrig egentligen varit hennes hem.
Hanna behöver tid och plats att reda ut sig själv och gårdens hemlighet blir ytterligare en knut för henne att nysta i. Farmodern, Sigrid som hon alltid fruktat, har börjat räkna sina dagar på ett hem och Hanna bor själv i det dragiga huset. Hennes far har inte satt sin fot där på decennier, men hon får hjälp och viss insikt av den gåtfulle Kalle på byn.
Olofsson, uppvuxen i Offerdal och bosatt i Östersund, är verksam som krönikör och journalist och skriver ofta om kvinnors situation. Det är också där hon lägger fokus i romanen. Till en början undrar man hur hon ska få ihop de rena design­ytorna och den säljande reklamkvinnan med det jämtländska jordbruket och den såriga hemligheten. Men hon drar stiligt ihop dem med poetiskt sirliga drag och en ständigt pockande fråga: Hur långt räcker egentligen kärleken?
Romanen växer fängslande fram genom Hannas jagberättelse, en distanserad farbrors blick från förr och ett prövande du-tilltal där farmoderns karaktär formas mellan hennes fostersyster och kärlekens eldar. Det är ett vindlande bygge, men Olofsson har ett sjungande språk och en ilande spänning i sina berättarsteg som fjättrar.
Då tänker jag på Sigrid är en stark debut. Den oroar, skaver, ifrågasätter, rätar ut, och stannar kvar långt efter att Olofsson stängt dörren till Storgårda.
Jonna Fries


Läs också: Promenaderna i Dalby Hage av Hanna Nordenhök.