Kultur & Nöje

Esters roman var tvungen att skrivas

Kultur & Nöje Artikeln publicerades

Vissa upplevelser kräver att skrivas. I augusti romandebuterar Ester Roxberg med den självupplevda Antiloper. Romanen utspelar sig i Växjö och tillägnas hennes bästa vän som tog sitt liv.

Romanen handlar om bästisarna Astrid och Ellen. Fast bästisar är egentligen ett understatement. De upplever snarare en symbiotisk vänskap som tenderar att uppstå i tonåren. Men Ellen går in i en depression. Astrid försöker förhålla sig till det, vara anhörig fast hon egentligen känner sig som en del av Ellen. Slutet blir obönhörligt. Ellen tar livet av sig och Astrid lämnas kvar med alla tankar och frågor.
– Man har en historia inom sig, och man bara måste få ner den. Det är det som är drivkraften. Det är ofast inte roligt att skriva den,man mår oftast inte bättre. Men man har en starkt känsla av att man bara måste.
Ester Roxberg är hemma i Växjö några dagar i juli. Hon bor i Stockholm sedan flera år och har precis avslutat ett projektarbete på judiska teatern. Nu vill hon fortsätta med skrivandet och planerar fler utgivningar. Men Ester är ingen duvunge i publicistiska sammanhang. Som kulturvetare har hon en bakgrund inom förlagsbranschen och som bokrecensent. Och redan under gymnasietiden utmärkte hon sig på poesiscenen. 2004 fick hon Lilla Augustpriset och Växjö kommuns kulturstipendium för diktsviten Se upp lilla människa för snart smäller det. Jag minns hennes läsning en mörk höstkväll 2005 på biblioteket. I en dikt beskrev hon bland annat sig själv som två liter te, fyra deciliter otålighet och andra mått av egenskaper. I Antiloper börjar romanen med samma grepp.
– Först kändes det otroligt svårt, nästan töntigt, att skriva prosa. Att skriva ut alla detaljer när man i dikten går rakt på kärnan. Därför har jag utgått från mina dikter, använt samma bildspråk och ton i prosan. Det funkade för mig.
Antiloper är baserade på själupplevda händelser och det hymlar inte Ester med. Samtidigt är det en fiktiv berättelse.
– Astrid är inte jag, men känslorna och grundstoryn är sann. Jag förstår inte riktigt den självupplevda litteraturens lågstatusmärke. För mig är äktheten viktig, inte nödvändigtvis i den konkreta handlingen, men i känslan och den finns för mig ofta i de självupplevda.
– Sedan är det inte särskilt angenämt att gräva i sig själv och sina tillkortakommanden. Det ligger i mänsklighetens natur att vilja försköna, därför är svårt att skriva om det riktiga precis som det är.
Det krävs distans för att skriva om det självupplevda. Ett grepp för att skapa distans till karaktärerna har varit att skriva hela romanen i presens.
– För mig blev det ett sätt att skapa en fiktiv historia av det verkliga, ett här och nu som jag ju inte befinner mig i här och nu. Och så kastar det läsarna in i storyn.
Som när Astrid ska lämna Växjö för London. Kvar på perrongen, kvar i sjukdomen, står Ellen. Scenen beskrivs med en Noaks Ark-liknelser. Antiloper har överhuvudtaget flera bibliska bilder. För Ester Roxberg, vars pappa är präst, kom den religiösa symboliken omedvetet men oundvikligt. Ester är född i Zimbabwe och uppvuxen i Rottne, samhället som också andra kreativa prästbarn som The Arks Ola Salo och Pelle Ljungberg vuxit upp i.
– Som prästbarn funderar man kanske i högre grad på livet mening. I Rottne har man tid att fundera, säger Ester menande.
Men nu bor inte Ester i Rottne. Nu bor hon i Stockholm och har huvudet fullt av nya idéer.
– Antiloper var så självklar, den ville skrivas. Nu måste jag hitta samma engagemang för något nytt. Det kommer definitivt bli något där jag själv är närvarande.
Antiloper kommer ut den 22 augusti.