Kultur & nöje

Filmare med rötterna i Gårdsby

Film Artikeln publicerades
Gårdsby har betytt mycket för filmaren Malin Andersson. I bakgrunden syns Klockaregården där hon tillbringade en stor av sin barn- och ungdom.
Foto:Lars-Göran Rydqvist
Gårdsby har betytt mycket för filmaren Malin Andersson. I bakgrunden syns Klockaregården där hon tillbringade en stor av sin barn- och ungdom.

I slutet av september går Blodssystrar upp på svenska biografer. Och några dagar före premiären tävlar den i klassen bästa nordiska dokumentärfilm på Nordiskt Panorama i Malmö. Filmaren Malin Andersson har hektiska dagar just nu.

I Malmö har hon lägenhet och arbetsplats, men också en fast bostad på Irland. Ändå är det Växjö, och framför allt Gårdsby, som har det största rummet i hennes hjärta.

– Jag är en typisk lantistjej. Naturen, den småländska skogen och sjöarna. Det är där jag känner att rötterna finns, förklarar Malin Andersson.

Vi står och pratar vid Gårdsby kyrka. Ett stenkast bort, där ekskogen tar vid, ligger Klockaregården. Där har hon tillbringat de flesta av sina barndoms- och ungdomsår.

– Jag är född i Trelleborg, men vi flyttade hit när jag var fyra och min styvpappa fick kantorstjänsten i Gårdsby. Hela min uppväxt, fram till jag var 17, bodde jag här och den tiden har präglat mig väldigt mycket.

Efter studenten var hon au pair i London och började också studera film där. Nästa resmål blev Belfast på Nordirland, dit folkmusiken lockade den fiolspelande Malin.

– När jag kom dit första gången 1992 var det fortfarande krig, och jag tror att jag förlorade den svenska naiviteten där. Det var en chock att komma dit, ett krig mitt i Europa. Man visste absolut ingenting om vad som pågick, allt som kom därifrån var censurerat. De engelska nyhetsbyråerna satte agendan.

– Om barndomen utanför Växjö är viktig för mig så är också alla mina Belfastår enormt viktiga. Man kan ju känna på vissa ställen att man verkligen hör hemma där och så var det för mig med Irland.

Det var intresset för fotografi som styrde Malins fortsatta vägval. Det, men också hennes stora engagemang i omvärldsfrågor, ledde till folkhögskolan i Skinnskatteberg och en linje med inriktning på konfliktkunskap. Efter det väntade Nordens folkhögskola på Biskops Arnö och en utbildning i dokumentärfilm.

– Där blev jag dokumentärfilmsnörd, totalt passionerad. Jag hade egentligen inget förhållande till filmen innan dess, men ett jättestort samhällsintresse.

Det är 20 år sedan Malin Andersson gick på Biskops Arnö, men med kombinationen av fotografi och samhällsfrågor kändes yrkesvalet ganska givet. I dag är hon en etablerad dokumentärfilmare.

Belfast Girls, som kom 2006, blev den egentliga debutfilmen. Den handlar om två unga flickor, en katolik och en protestant. De bor på var sin sida om skiljemuren i en stad präglad av konflikter, men upptäcker att de inte alls är så olika som de trodde.

Filmen var en internationell samproduktion som gick på teve i ganska många länder, och i viss mån på bio också. Den blev nominerad till Prix Europa och vann Nöjesguidens pris för bästa film i södra Sverige.

Att göra Belfast Girls tog fyra år, men när filmen var klar och premiärvisad var arbetet långt ifrån över. Nu skulle den ut till dem det handlade om, de unga.

– Unga människor måste känna att de är lyssnade på, att deras historia är viktig. Jag var ute mycket på skolor, vi hade workshops där de fick lära sig hur man berättar sin egen historia.

Och det var just ett sådant skolbesök som ledde till Blodssystrar, den film som har premiär om några veckor och som blir Malin Anderssons första större biograffilm.

På en skola i Bromölla mötte hon dem, tvillingarna Julia och Johanna.

– De var helt fantastiska, väldigt speciella, så jag fortsatte att hålla kontakten med dem.

När Filminstitutet och SVT utlyste en satsning på kortdokumentärer med temat Kvinnan i mitt liv, kände jag att en tvillingstory passade ganska bra där.

Och så blev det. Malin skickade in en kortfilm med namnet Blodssystrar. Den var färdig 2010 och blev en av de filmer som visades i SVT och kom med i Svenska Filminstitutets skolfilmskatalog för årskurs 9 och gymnasiet.

Men Malin kände att det fanns en fortsättning. Berättelsen om Julia och Johanna var värd att gräva i lite till. I kortfilmen var de 18 år, vad skulle hända med deras täta syskonrelation när de blev äldre?

Svaret finns i det som nu är en långfilm med samma namn. Då och då har Malin Andersson och hennes irländska fotograf Kate McCullough återvänt till Julia och Johanna. Den nya Blodssystrar har tagit många år att göra, de senaste fem sex månaderna med intensivt slutarbete. Med den här filmen är Malin också sin egen distributör, med alla de praktiska uppgifter det medför. När en rejäl feberförkylning slog till för några veckor sedan var krisen nära. Skulle hon hinna bli klar till premiären…?

Även om Blodssystrar ännu inte nått biograferna är Malin Anderssons nästa film redan i gång, ett projekt som pågått samtidigt på Irland. Det mesta hon gjort handlar om unga människor, kanske blir det något annat framöver. Och kanske blir det film på platser där hon känner sig allra mest hemma, i Småland.

– Jag letar efter ett hus i de här trakterna också, säger Malin Andersson, och njuter när hon tittar ut över ängsmark och skogsbryn i Gårdsby.

Fakta

Malin Andersson

Yrke: Dokumentärfilmare med två filmbolag, ett i Sverige, ett på Irland.

Född: 1972 i Skåne, uppvuxen i Gårdsby utanför Växjö.

Bor: Malmö och Donegal, Irland.

Aktuell: Premiär på Blodssystrar. En film om tvillingssystrar som svetsats hårt samman efter svåra upplevelser i barndomen. Och om det svåra att hitta sin egen väg när vuxenlivet närmar sig.

Filmen är en internationell samproduktion med pengar, ett antal miljoner - från Sverige, Norge, Danmark, Finland, Irland och Frankrike.

På gång: Kommer till premiärvisningen i Växjö, tillsammans med en av filmens två systrar.

Visa mer...