Kultur & Nöje

Gratulationer till Hiromi Ito

Kultur & Nöje ,
Hiromi Ito.
Foto:

Mötet med japansk-amerikanska Hiromi Ito i en ny introducerande samlingsvolym är en fysisk, närmast omskakande upplevelse för kulturskribent Jan Karlsson.

Gratulerar till din förgörelse

Hiromi Ito

Översättning: Johanne Lykke Holm & Lisa Pääjärvi

Förlag: Wahlström & Widstrand

Artikeln publicerades 1 december 2016.

Medea är en av den grekiska mytologins märkligaste och kanske mest skrämmande gestalter. Att läsa Hiromi Itos föreliggande volym på svenska, ”Gratulerar till din förgörelse”, är som att placeras i ett postmodernistiskt Medea-landskap:

”Låt oss utplåna dem tillsammans

Döttrarna

Sönerna

Som skallrar tänder i längtan efter att bita av

våra bröstvårtor”

Ta dig i brasan, Beckett! Här diktar en människa, som bevars råkar vara kvinna, kring vad det innebär att härbärgera moderskapet och det generationslånga minnet av ett lika minutiöst som totalitärt förtryck. De patriarkala maktstrukturerna utgör grunden för förståelsen av det poetiska uttryck som är Hiromi Itos.

De bägge introduktörerna och översättarna, Johanne Lykke Holm och Lisa Pääjärvi, har valt vad de gillar ur en omfattande produktion. Mot urvalets slut anas diktarens tro på Buddha. Annars är det svårt att hitta referenspunkter eller inspirationskällor i urvalet. Snarare framstår Ito som djupt egensinnig.

Och Beckett kan ta sig i brasan en gång till. Så här inleder Ito en av flera långdikter: ”Gravid med ett lik, likvagnen blir brunstig, på väg mot krematoriet…”.

Döda kroppar, fermenterade. Dödade barn. Män som styr och ställer, slåss och våldtar. En våldsam värld, ett språk som männen övervakar med listiga ögon. Familjen ett slagfält.

Hiromi Ito är född 1955 i Tokyo. Sedan länge har hon delat tiden mellan Japan och den amerikanska västkusten. Att skaffa medborgarskap i USA verkar av en längre text att döma ändå vara lättare sagt än gjort.

Med en annan författare, sex år äldre än hon, delar Ito erfarenheten av att bo i bägge länderna, och vara borta och hemma på två ställen. De bägge delar också något väsentligt: maten.

Medan 49-an, han heter Haruki Murakami, mest fixerar ätandets aspekter av maten, så fokuserar Ito hellre på det långsamma tillagandets. Med viss sannolikhet kan detta – inmundigandet versus skapandet – säga något om manligt och kvinnligt också.

Han styr, hon ställer?

Samtidigt odlas ett ibland implicit men oftare inlevelsefullt raseri: förgörelse, fantasteri, fanatism, död. Spegelbilderna förstärker varandra. För att komma åt det egna, personliga, måste diktaren ibland gå tillbaka till våldsrötterna, grundera för receptionen.

Medea i all ära. Hiromi Ito verkar även dela synvidd med en viss Antigone. Läsaren anar att hon är en ännu bättre poet än detta svenska urval riktigt förmår visa.