Kultur & Nöje

Jan Mårtenson: Den grekiska hjälmen

Kultur & Nöje Artikeln publicerades

Jan Mårtenson är något av ett unikum inom svensk kriminallitteratur. Han är en av få som varit verksamma inom genren sedan början av 1970-talet och han har huvudsakligen hållit sig till samma huvudperson hela tiden. I serien om antikhandlare Johan Homan ingår nu över fyrtio titlar.

Där många svenska deckarförfattare i dag skildrar poliser i medelklassmiljöer eller socialt handikappade amatördetektiver ur andra yrkesgrupper, är Mårtensons Homan ytterst välanpassad och rör sig främst i överklassmiljöer. Han lever med sin katt och har sin butik i Gamla Stan i Stockholm. På lagom avstånd har han därtill en flickvän på Säpo, en kusin på UD och vännerna antikhandlaren och polisen. Genom yrket möter Homan originella människor och dras in i mysterier som han löser med hjälp av sin närmaste krets. I Den grekiska hjälmen träffar han en rik antikvitetssamlare som ber honom åka till Miami för att köpa en dyr gammal grekisk hjälm, och sedan blir det hela dödligt invecklat i dubbel bemärkelse.
Mårtenson har ett väletablerat och populärt koncept. För mig som inte läst honom på länge är något av det mest slående hur mycket utrymme som ägnas dels åt att presentera redan välbekanta huvudpersoner och förhållanden, dels åt faktaupplysning. På ett delvis docerande sätt presenteras allt från konst- litteratur- och designhistoria till mat och viner, blandat med kåserande reflektioner över mer eller mindre absurda inslag ur det senaste årets nyhetsflöde. Det senare knyter Den grekiska hjälmen tätt till en samtida verklighet utan för den skull beröra kontroversiella samhällsfrågor.
Frånvaron av samhällskritik är föga överraskande då Mårtensson huvudsakligen skriver i den opolitiska pusseldeckargenren – till vilken han också regelbundet låter Homan referera. Mer förvånande hos en så etablerad författare är en valhänt språkhantering och en del svengelska. Dessutom är romanen bitvis illa redigerad och texten hänger inte alltid ihop logiskt.
Om Homan-gestalten kan man tycka vad man vill. Naturligtvis är det orealistiskt att han klampar på och förhör människor om saker han inte alls har med att göra, och naturligtvis finns det en viss gubbighet i hans förnumstiga förhållande till dagens ”nymodigheter”. Samtidigt är det lätt att se den charm som gör att så många läsare fastnat för hans gestalt och för Mårtensons deckare. Trots att Homan-böckerna kretsar kring mordfall är de väldigt ”snälla” i jämförelse med många av dagens betydligt mer våldsamma exempel i genren.


KERSTIN BERGMAN



Citat ur boken:
”Jag var förvisad till avbytarbänken med mina luftiga teorier och hugskott om vem som mördat vem och varför. Frågan var bara hur jag skulle komma in i matchen igen och, med handen på hjärtat, vad jag egentligen hade där att göra?”