Jan Nordström: Tillsammansheten

Jag läser en märklig bok med flammande rött omslag och drabbas av starka känslor. Jan Nordströms Tillsammansheten är som en hyacint i rummet, den känns, den doftar, du kommer inte undan. Jag bläddrar, läser och blir varm. Varför ens vilja komma undan? Tvärtom, Tillsammansheten är en bok jag skulle vilja ge till många, ung och gammal, män med identitetskris och påtvingande manlighetsidéer, eller kvinnor som, liksom jag, kan ha svårt att koppla ihop poesi och fotboll! Nu niger jag lite här i textraden, på i:et, för Jan Nordström som levt tillsammans med Kalmar FF:s A-lag ett helt år, och som låter ett femtiotal personer komma till tals. Som citerar spelaren Henrik Rydström och tränaren Nanne Bergstrand, samt dryga fyrtiotalet andra med stärkande ord, visa ord, ord på riktigt.

Ändå kan man inte riktigt påstå att Tillsammansheten handlar om Kalmar FF. Det vore att utesluta för mycket. Men den vilar på det rika bildunderlaget och citat från tränaren och individerna som medverkar.

Resten handlar om att vara människa i livet, och att vara Jan Nordström, med ätstörningsproblem och demoner i bagaget, en text för vår tid, byggt av kärlek. Bättre än så kan jag inte säga det. Jag har nu läst tre böcker till av Kalmariten och globetrottern Jan Nordström, fina små utgåvor på eget förlag. Hans enkla, avskalade ord går rakt in. Bilder och formgivning följs åt i samma rytm, sprunget ur livet och ett pumpande hjärta som visar oss att män får gråta, bryta ihop, falla resa sig och ändå vara i kraften och svagheten av manlighet. Jodå, det känns som om vi har sagt det där tillräckligt, men verkligheten säger annat. Jan Nordström är en representant för verklighetens man, skulle man kunna säga och mena det. Utan politiska floskler.

Tina Persson