Johanna Mo:Döden tänkte jag mig så

Döden tänkte jag mig så är en polisroman som utspelar sig i Stockholm, där Mo numera också är hemmahörande. I centrum för berättelsen står kriminalkommissarie Helena Mobacke, som med en mycket framgångsrik poliskarriär i ryggen precis har återvänt till yrket efter en längre tids sjukskrivning. Hon har nu fått ett nytt jobb på ett av stadens mindre polisdistrikt och hoppas på att så sakteliga kunna komma tillbaka till arbetet igen. Efter att ha förlorat sin son för ett år sedan har hon emellertid fortfarande svårt att se mening i tillvaron och uppbåda tillräckligt med energi för att ens ta sig till jobbet. Men, naturligtvis blir det inte tal om någon mjukstart för Mobackes del, och naturligtvis kommer hennes första fall på nya jobbet att handla om just förlusten av barn.

Det märks att Johanna Mo är en skicklig och van skribent. Intrigen i Döden tänkte jag mig så fungerar, även om tempot dras ner betydligt av Mobackes tankar på den förlorade sonen. Men som tur är så är Mobacke omgiven av betydligt mer handlingskraftiga kollegor, utan vilka romanen förmodligen skulle ha blivit oändligt långsam och ganska färglös. Trenden som i dag går mot att skapa allt fler excentriska och/eller på olika sätt udda kvinnliga deckarkaraktärer berikar för det mesta genren med intressanta och komplexa gestalter. I Mos fall är dock frågan om det nästan ändå inte går för långt. Mobacke blir mer tråkig och enkelspårig än spännande som deckarhjälte.

Det är mycket möjligt att Mo i Mobacke skapat ett realistiskt porträtt av en kvinna som befinner sig i en depression efter att ha förlorat ett barn, men det är tveksamt om detta gör Döden tänkte jag mig så till en bättre kriminalroman. Förmodligen hade lite mindre realism på den här punkten gjort Mobacke till en betydligt intressantare och framförallt roligare bekantskap, och Mos deckardebut till något mera minnesvärt. Döden tänkte jag mig så sägs dock vara första delen i en kommande serie, så förhoppningsvis får Mobacke möjlighet att utvecklas och förhoppningsvis bli lika intressant som sina kollegor framöver.

KERSTIN BERGMAN