Kultur & Nöje

Lars Norén betraktar med gnällsunkig inlevelse

Kultur & Nöje
Lars Norén.
Foto:

Minnesarkeologisk undersökning med känsla för åldrandets utsatthet. Lars Norén känner in sig och igen sig.

Efterlämnat

Författare: Lars Norén

Förlag: Albert Bonniers

Artikeln publicerades 17 januari 2017.

Lars Norén har en ovana att på ett lite larvigt sätt försöka provocera den goda smaken genom att med pissgubbiga och gnällsunkiga genitaliebeskrivningar karakterisera kvinnor. Så även i ”Efterlämnat” en lyrisk betraktelse över åldrandet, döendet och livserfarenhetens ekon i minnets alltmer igengrodda vindlingar.

Rösten i texten tillhör en man i Lars Noréns ålder och efterhand görs tecken och spår tydliga som visar tillbaka på den rika och unikt starka litterära produktion som han har bakom sig, liksom på det biografiska underlag för den som också vid det här laget är bekant för alla som upplevt pjäser som ”Natten är dagens mor” och ”Kaos är granne med Gud” eller diktsamlingar som ”Revolver och ”Stupor” för att inte tala om de omfångsrika dagböcker som publicerats under senare år.

”Efterlämnat” ansluter till en annan gren av författarskapet, som är mer idéinriktat och filosofiskt-meditativt med verk som ”Filosofins natt” och ”Ingen”.

Genremässigt rör det sig om en lång prosadikt där meningarna byter av varandra utan skiljetecken, en suggestiv och associativ resa ut och in i ett förflutet som väcks till betraktande av en alltmer påträngande dödsinsikt. Noréns känsla för lidandets och utsatthetens villkor är lika inlevelsefull och kommer till uttryck med samma pregnans som alltid.