Kultur & nöje

Mörk och sorglig discopop

Kultur & nöje Artikeln publicerades
Petra Marklunds andra album på svenska har mer av mörk sorglig discopop än debuten.
Foto:Jessica Gow/TT
Petra Marklunds andra album på svenska har mer av mörk sorglig discopop än debuten.

Septembers glada discodagar verkar vara över. Petra Marklunds andra album på svenska är ännu mer mörkt sorglig discopop än på debuten Inferno från 2012. Och även denna gång har Jocke Berg från Kent dragit sitt strå till stacken för att det inte ska bli för skojsigt.

Petra Marklund: Ensam inte stark

Razzia/Sony

Lyssna på: Kidz och Som du bäddar

Och alla som förväntat sig en ny Händerna mot himlen kommer möjligen att bli besvikna. Så kul ska vi verkligen inte ha den här gången.

Men det finns i alla fall en röd tråd tematiskt om ensamhet, besvikelser, brusten kärlek och att ändå försöka ta kontrollen, allt inbäddat i en lika sorgligt stjärnklar elektronisk produktion.

Och det passar faktiskt Petra Marklund. Hon har en sårbart nervig röst i stort sett genom hela plattan. Den skaver stundtals, spricker en aning i fogarna.

Textmässigt fungerar det också bra, som i Du, Som du bäddar och i titellåten Ensam är inte stark. Blinkningen till Eva Dahlgren i Vem vänder vindarna är lite rar, om rösten från 90-talet som gav styrka.

Och på temat vemodiga minnen gör Linnea Henriksson (som även varit medförfattare till flera av låtarna) Petra sällskap i Kidz. En duett om de tidigare tonårsåren på 80-talet, sedd ur Linneas ögon.

Det var då man oftast gick två och två i slingor och platå och Buffalos som var jättedyra i en skolkorridor. Det här är en duo som definitivt ger mersmak.

Sammantaget är det ett lekfullt och samtidigt mycket vemodigt album. Ibland blir det lite väl mycket rutin och välanpassad P4-pop men på det stora hela lyckas Petra Marklund ändå hålla balansen i detta utpräglade moll-landskap.