Nathan Larson: Dewy decimal

Det snabba berättandet, den övertydligt hårdkokta inre monologen och actionscenerna påminner alla mer om spelversionen av noirgenren än den litterära förlagan. När Decimal jämför sina vapen i detalj och plockar upp viktiga objekt för att spara i sin portfölj börjar jag nästan leta efter bokens medföljande handkontroll.

Dewey Decimal är en ytterst genretypisk antihjälte. Han har hjärntvättats av regeringen, förlorat fru och barn i ett blodbad och lider av svåra tvångstankar, i det här fallet manifesterade genom ett särskilt orienteringssystem och en bacillskräck som gör honom till storkonsument av handsprit. Han lever i ett postapokalyptiskt New York, där en slutgiltig finanskris kombinerat med en superinfluensa och en enorm terrorattack har gjort The Big Apple till ett halvt äppelskrutt fullt av kriminalitet och allmän anarki. Där jobbar han som yrkesmördare åt det system han föraktar men är beroende av.

De slitna intrigklyschorna haglar ner som surt regn över Larsons debut, tillsammans med en samhällskritik lika förutsägbar som bongotrummor i en Occupy wall street-parad. Men för den som är villig att släppa kraven på originalitet och i stället glida igenom en lång och konstant actionfylld tevespelsscen är den ändå rätt underhållande. Larsons stora kärlek till staden New York och det faktum att han gjort Decimal till en ovanligt mänsklig, rentav klumpig detektiv hjälper också till att höja den här amatöraftonen från flopp till duglig popcornläsning.

Joel Sjöö