Kultur & Nöje

Som en virvlande cirkus

Kultur & Nöje Artikeln publicerades

En stor och otålig publik tar emot Den svenska björnstammen när de går på scenen och låter Växjöfansen få avnjuta Mörkt kallt ljus som öppningslåt.

Bandets otroliga energi bryter ut på scenen från första stund, lite som en tickande backstagebomb som exploderar över de uppsträckta händerna i publiken. Övergången till Dansmusik sker i en skön remix, inledningsvis lite avskalat och trevande. För att snart maxas i ett stormande hav av blippblopp på klassiskt Björnstamsmanér. Publikens respons står i direkt proportion till det tilltagande tempot i låten. Stämningen i lokalen är närmast hysterisk. En av sångarna, Åke Olofsson, konstaterar att det är gött att vara i Växjö, lyfter mickstativet högt över huvudet och sparkar igång Trumma trumma. Basen dundrar fram så att den nästan är greppbar och de trogna fansen längst fram skorrar i takt med stängslet som avskiljer scen från publik.

Nu är det dags för Detta har hänt och Åke alternerar gitarren med fiolen. Bandet tillkännager att det är dags för Halt dansgolv. En för mig ny låt som tas emot med mycket kärlek. Nu är det sannerligen drag på scen, Björnnosarna på killarnas tishor hoppar frenetiskt upp och ner. Ur högtalarna dundrar basen, gitarren dör i ett muller från bas, trummor och blinkande lampor och stämningen når sin kulmen. Mer ös än så här kan det inte bli en torsdag. Detta tycks ta ut sin rätt även på scen, de slår sig ner, pustar ut sittandes på golvet och låter ett stilla keybordintro dra igång Svalkar vinden. Ljud arrangemanget är fartfyllt men generellt är sånginsatsen lite tveksam under kvällen. De glänser ofta och mycket men bitvis är det gott om sura toner. Under Ett fel närmare rätt nås den bästa sånginsatsen hitintills. Flyga dånar ut i lokalen och bjuder på ett friskt munspelssolo, flöjten åker fram och musikaliteten flödar. De verkar nöjda med Växjöpubliken och konstaterar att ”det är så att man tror att det är lördag!”.

Det är en fröjd att se Den svenska björnstammen live, som en virvlande cirkus som nyttjar hela kroppsspråket för att ta sig an scenen. Vart jag mig i världen vänder får precis den responsen som man väntade sig och allsång bryter ut. Trots att det är högt i tak så låter inte björnarna lokalen sluka deras hit. De tackar för sig och går av scen. Givetvis är publiken överens om att det inte är slut än och klappar in dem igen för den sista låten, Allting kommer bli bra. De lämnar sedan Stenladan med orden ”imorgon är det fredag”.
LOUICE PETERSSON