Kultur & nöje

Vilhelm Moberg med förnyad skärpa

Hovmantorp ,
Skådespelarna Angela Kovács, Bengt Dahlberg och Olof Bergström i en scen som vackert och vemodigt illustrerar hur människor föds och dör under den tio veckor långa överfarten över Atlanten. I bakgrunden de dockor som symboliserar briggen Charlottas alla passagerare.
Foto:
Olof Bergström och Bengt Dahlberg i en uppsluppen scen. Ett drygt hundratal personer hade sökt sig till Hovmantorps Folkets Hus för att lyssna till Vilhelm Mobergs texter, i bearbetning av Emma Broström.
Scenografin och dekoren var enkel, men ytterst verkningsfull och genomtänkt.

Egentligen är det genialt. Att göra en pjäs av den sektion i Utvandrarna som Vilhelm Moberg kallade Bönder på havet. Ett trångt båtutrymme lämpar sig så väl för teaterns format.

Regionteatern Blekinge Kronoberg: Varje våg

Regi: Robert Jelinek.

Texter: Vilhelm Moberg, Emma Broström och Maryam Mirzaei.

Dramatisering: Emma Broström.

I rollerna: Angela Kovács, Olof Bergström, Bengt Dahlberg.

Urpremiär i Hovmantorp 1 oktober och därefter ger sig föreställningen ut på turné.

Artikeln publicerades 1 oktober 2016.

Regionteatern har kallat pjäsen Varje våg, och i lördags var det urpremiär i Hovmantorp, på gränsen till Mobergsbygden.

Briggen Charlotta avseglade från Karlshamn med destination New York 14 april 1850. 78 utvandrare fanns ombord. Alla kom inte fram.

Pjäsens repliker känns igen; i dramatiseringen har man klokt nog utnyttjat Vilhelm Mobergs mästerliga replikskiften. Dessutom har nutida texter om att vara på flykt av Maryam Mirzaei interfolierats i texten, om än sparsamt. Det ger ny skärpa åt Mobergs diskussion om utvandraren som blev invandrare.

Scenografin är sparsmakad. Allt händer på ett båtdäck, fyra gånger fyra meter. Eller är det möjligen en liten flotte? I fonden ser man ett antal papp- eller gipsdockor med olika uttryck. Jag räknar dem inte men misstänker att det är 78 stycken.

Myllret av människoöden levandegörs av endast tre skådespelare: Angela Kovács, Bengt Dahlberg och Olof Bergström. De går på ett dynamiskt och samspelt sätt in i och ut ur de olika rollerna. De faller varandra i talet, snappar upp varandras repliker på ett elegant sätt och ger intrycket av att vara en skådespelare, eller tjugo.

Alla välkända personer och händelser presenteras: Karl-Oskar och Kristina, Arvid och Robert, Ulrika i Västergöhl, sjösjukan, lushistorien - och förstås längtan, livsviljan och ångesten.

Häromdagen läste jag om avsnittet om sjöresan. Det slår en hur frustande energiskt Vilhelm Moberg skriver, och med vilket gott humör. Något som återspeglas i kvällens skådespelarinsats. Därmed inte sagt att de inte behärskar det lågmälda och nedtonade; det märker man bland annat i de nya texterna.

Jag tror Broströms och Mirzaeis texter behövs. Kanske har vi alltför lätt att betrakta Mobergs text som en kulturskatt, en ofarlig klenod? De nya texterna hjälper kanhända åskådaren att reflektera kring de två sidorna av myntet: invandring och utvandring.

1800-talsillusionen bryts när Olof Bergström börjar filma passagerarna på Charlotta och referera vad han ser. Som ett nyhetsinslag i Aktuellt. Gränsen mellan då och nu suddas ut.

Musiken är komponerad av Stefan Johansson. Suggestiv, emotionell, ibland med vibbar av Peter Gabriel.

Några citat dröjer sig kvar i huvudet när jag lämnat teatern. "Att resa som ett djur." "Inte se sig om!" "Rädd för det nya landet."

Varje våg bär en människa.