Kultur o Nöje

Anna Schulze: Kidnappningen – en släktberättelse

Kultur o Nöje Artikeln publicerades
Anna Schulze är född 1968 och bosatt i Skogås.
Foto:

Anna Schulzes 450 sidor långa bok, ”Kidnappningen – en släktberättelse”, flankeras av bilder ur fotoalbumen och inleds textuellt med ett släktträd. Jan Karlsson har läst.

Kidnappningen – en släktberättelse

Författare: Anna Schulze

Förlag: Wahlström & Widstrand

Släktträdet är nödvändigt för läsarens orientering genom seklerna och ingiftena, och bilderna gör åtminstone undertecknad mest sugen på att finna Daisy. Och där är hon. Men Schulzes ord säger mer än fotografierna. Daisy är tegelstenens motor, och hennes dagboksanteckningar helt avgörande för förståelsen.

Allt börjar ändå tidigare. Här är förmögna familjer sedan långt tillbaka. Entreprenörer, exploatörer, bankirer, gods- och fastighetsägare. Ärvda pengar, bördsstolthet. En släkt bestående av samhällets stöttepelare. En överklass av olika schatteringar. Vackert skildrar Schulze den privilegierade kastens framväxt, dess drivkrafter och motiv. Vackert och vemodigt, eftersom fallet också är inskrivet.

Det är ett dignande stoff, svårhanterat. Kanske hade inte ens Thomas Mann klarat det på detta trots allt begränsade utrymme. Anna Schulze gör vad hon förmår, inkluderande det typiskt samtida: avslöjandet av oförmågan att lägga hela pusslet. Det är som i vilken dokumentärfilm som helst från 2000-talet. Men det är bortom varje tvivel ändå en fascinerande berättelse och fantastisk bok.

Glöm inte Harald, författarens farfar, kommendörkaptenen med tilltagen våning på Narvavägen. Minns även hans kamp för att i en långvarig rättsprocess få vårdnaden om barnen. Glöm inte Agda, Ragnars mormor. Glöm inte den systematiska agan, misshandeln som går i arv. Parallellt med att dessa människor tror sig vara mera värda än andra. Att man betraktar sig som eliten. Ragnar är författarens pappa och han var de sista decennierna av livet verksam som Socialstyrelsens chefspsykolog. Han påstås ha älskat Brechts ”Den kaukasiska kritcirkeln”. Det fanns skäl. Synnerliga skäl, för att tala juridiskt.

Kidnappningen i titeln är högst reell, och inkluderar motståndshandlingar. Ragnar blir bortförd av Daisy, hans mor, och tillbringar som liten pilt åren före andra världskriget i Bulgarien, Belgrad, Rumänien – utan skolgång. Och Daisy, motorn? Hon är en bortskämd människa, en kvinna som gillar dans och hummer, en sällskapslivets stjärna, ointresserad av omvårdnad. Ställer höga krav på andra, aldrig några på sig själv. Anklagar andra för allt, är själv utan skuld. Ett offer för varje omständighet, ett barn i vuxen lyxförpackning. Fylld av avund och paranoia. Hon är otäckt lik dagens sverigedemokrater eller högermoderater, oavsett kön och läggning. Hon är sprängstoff.

Hon avverkar pigor på löpande band: åtta ett år, nio nästa. Varför? Med Anna Schulzes ord – tagna ur Daisys dagböcker – ”är de lata, tröga, uppstudsiga och oförskämda”. Kanske är Daisy narcissismen och självgodheten tagen till den yttersta spetsen. Själva sinnebilden. Bland annat därför finns det anledning att läsa denna släktberättelse.