Kultur o Nöje

Begåvad debutant värd att hålla i minnet

Kultur o Nöje ,
Emma Asp bor i Malmö. ”Du är nog speciell men närmare än så här kommer vi inte” är hennes debutbok.
Foto:

Kroppsligt, misslyckat, flykt och äckel – i debuterande Emma Asp ryms många nyanser av förfall. Maria Ehrenberg upptäcker en ny författare att hålla ögonen på.

Du är nog speciell

Författare: Emma Asp

Förlag: Norstedts

Artikeln publicerades 11 september 2017.

I 24 noveller skildrar Malmöbaserade Emma Asp människor i psykiskt och fysiskt förfall. Kroppar som deformerats, kroppar som håller på att dö men där ägaren innehar ett klart och fungerande sinne är ett motiv. Kroppar som verkar friska men där det är något skevt med knoppen, något i tankekedjorna som inte stämmer är ett annat motiv. Kroppsvätskor flödar, flytningar från underlivet, dregel från käken, tårar och svett – ja, det är bara några exempel. Och allt detta bildar en större historia, den om människors tillkortakommande visavi varandra. Här finns absolut ingen hel relation, bara trasiga individer på olika avstånd från varandra. Även när de är som allra närmast.

Makt är ett annat tema. Vem har makt över vem och varför? En novell handlar om den förlamade mannen vars hustru försvinner, hon markerar att hans makt nu är bruten. Och hustrun som glädjefullt ser sin make dö är i samma situation. Men den förlamade mannen har nu makt över sina assistenter – och har därför en glädje kvar i livet.

Minst två historier handlar om unga personer i våld hos en äldre, en ung person instrueras i hur man ska bete sig på konstutställningar, en annan ska lära sig spela flöjt. Dessa tycker jag är bland de bästa, här finns en fin kombination av ett förvridet psyke som talar, en skrämmande situation som suggereras fram och ett oskyldigt offer som beskådas.

Här finns mycket att glädjas åt. Jag tycker att Emma Asp oftast hittar rätt ton i sina berättelser. Det absurda draget och de absurda situationerna beskrivs som fullt normala i en kombination av konkreta detaljer och undflyende språkliga nyanser. Det är träffsäkert och utvecklingsbart. Varje novell är förvisso sitt eget universum, men de länkas fint samman av stämningar, temata och personer. Boken har en struktur, en övergripande helhet som växer fram efter hand.

Låt mig stanna vid det absurda, som både roar och oroar. Kvinnan som finner att ena ”framstjärten” börjar växa och får ångest är ett utmärkt exempel. Hennes släkting betraktar det som helt normalt. Som läsare anar man att det faktiskt kan vara något så banalt som en pubertet som skildras. Eller inte. Glidningen mellan olika plan ger novellen en intressant dimension, som läsare vill jag komma vidare.

Intressant. Begåvat. Skulle jag önska något så skulle det kanske vara en något mindre yvighet, lite färre absurditeter och makabra detaljer. Och ibland en större uthållighet; alla noveller byggs upp bra, i några få verkar författaren inte orka hålla stil, tema och tempo ända fram.

Men detta till trots är Emma Asp en författare man nog ska hålla ögonen på.