Kultur o nöje

Det både går och blir bra, Sylvester!

Kultur o nöje
Sylvester Schlegel släpper sitt andra soloalbum i dag. "Det låter kort sagt förbannat bra.", skriver kultur och nöjes recensent Anders Tapola.
Foto:

”Det ska låta fult!” Det var vad Sylvester Schlegel och producenten Emanuel Lundgren (från I’m From Barcelona) brukade påminna varandra om när Sylvesters andra soloalbum skulle kläs i en helt ny ljudkostym. Det skulle hur som helst låta som något ingen hade hört förut. Inget skulle vara sig likt.

Sylvester Schlegel

Det kommer gå, allting kommer bli bra

Skivbolag: Birds Will Sing For You/Bengans

Artikeln publicerades 20 april 2017.

Men det låter inte alls fult. Möjligen eljest, i ordets positiva betydelse.

För det är ett luftigt, minimalistiskt och krispigt sound på Det kommer gå, allting kommer bli bra. Det låter suggestivt och svävande och ibland kastar Lundgren (möjligen stundtals med hjälp av Emil Svanängen, alias Loney Dear) in lite rymdgrus i den kosmiska ljudbilden för att det ska spricka och skava så där lagom. Lite skit i kanterna känns bara fint. Det låter kort sagt förbannat bra.

Temat är i korthet uppbrott, vägval och kampen att försöka hitta ett nytt spår i livet. Sylvester har flyttat till Stockholm och försöker finna sig till rätta. Texterna är självbiografiska, ibland som korta dagboksanteckningar och ibland som fina små noveller. Det börjar ganska energiskt med närmast powerpoppiga Återfall och Ditt vilda hjärta (de enda två låtar som i skrivande stund finns utlagda på Spotify).

Men de är inte särskilt representativa för albumet. För sedan blir det nämligen mer komplicerat och mörkt, fast mörkt och lite ångestladdat på ett närmast euforiskt sätt.

I låten Livet är ingen gåva gör han upp med alla Carpe Diem-anhängare genom att tillägga att ”det är bara straffet för allt som du ännu inte gjort.” Vi får följa med på en märklig The Ark-turné i USA i låten Kalifornien igen, en av mina favoriter, med den närmast mantraliknande refrängen.

Och det är när vi närmar oss den andra halvan av albumet som det bränner till på allvar. På Christianias strand är en av de finaste vemodiga visor på evigheter. Näst sista Låten Det kommer gå är ett drygt åtta minuter långt suggestivt och frustande epos och den avslutande Allting kommer bli bra känns riktigt trösterik och knyter ihop säcken. För det här gick ju riktigt bra, Sylvester!