Kultur o Nöje

Efter revolutionen som inte kom

Kultur o Nöje Artikeln publicerades

Vardagsliv och politik i totalitarismens Sverige. Naima Chahboun har läst Peter Fröberg Idlings skildring av livet efter den revolution som aldrig inträffade.

Julia & Paul. En försommarberättelse

Författare: Peter Fröberg Idling

Förlag: Natur & Kultur

Peter Fröberg Idling har rönt stora framgångar med sina två romaner om röda khmerernas Kambodja, den halvdokumentära ”Pol Pots leende” (2006) och den Augustnominerade ”Sång till den storm som ska komma” (2012). Hans nya roman utspelar sig i ett kontrafaktiskt femtiotal, där Sverige sedan 1917 är en kommunistisk enpartistat. Romanens huvudpersoner Julia och Paul är två vanliga medborgare, kuggar i den totalitära statens välsmorda maskineri. Julia är arkitekt, men blir vid bokens början tilldelad en tillfällig tjänst som diskare. Arbetsrotation av detta slag genomförs med regelbundna mellanrum för att motverka klasshierarkier. Hennes make Paul är marinkårsofficer och befinner sig ombord på ett fartyg tillsammans med en grupp vetenskapsmän. Fångade i ett makropolitiskt förlopp vars konturer vi endast anar erfar Julia och Paul på varsitt håll hur diktaturens snara nästan omärkligt dras åt runt deras liv.

”Julia och Paul” är en vacker, spännande och oerhört stilsäker roman. Fröberg Idlings tidlösa prosa är på en gång målerisk och exakt. Dessutom behärskar han den svåra konsten att skapa tredimensionella karaktärer, som inte bara handlar utan tillåts tänka, reflektera över sin situation. Det reflekterande draget understryks av textens egen självmedvetenhet, romanens idéinnehåll kan ofta tolkas som metafiktiva utsagor. Resultatet är en stark och övertygande skildring av hur den rädsla som totalitarismen livnär sig av ödelägger mellanmänsklig tillit och därmed undergräver själva samhällsbygget. Att många frågor vid bokens slut saknar svar hör naturligtvis till dess finesser – ovissheten är ett av den totalitära statens skarpaste vapen.

Ändå undrar jag efter avslutad läsning vad boken vill säga oss som lever i den faktiska historien, där den teknologiska utvecklingen helt utan tvångsmetoder öppnat upp medborgarnas privatliv i en grad som överträffar de totalitära ingenjörernas vildaste fantasier, och där den framvällande störtfloden av information främst tycks utnyttjas i kommersiella syften. Är det något historien lär oss är det att den aldrig går i repris. Därför känns det märkligt att de flesta politiska dystopier som skrivs idag är så starkt mallade på antingen nazismens eller kommunismens auktoritära regimer. Att begära att litteraturen inte bara ska ge trovärdig gestalt åt mänskliga erfarenheter, utan att den också ska göra det på ett sätt som kastar nytt ljus över samtiden är förstås att ställa mycket höga krav. Men Peter Fröberg Idling är också en mycket skicklig författare.

Naima Chahboun