Kultur o Nöje

På samma gång sensuellt och skarpt

Kultur o Nöje Artikeln publicerades
Lena Bezawork Grönlund.
Foto:
Foto:

”Slag” är en vacker bok om en ung kvinnas kamp i ett kallt Sverige. Fedja Borčak har läst Lena Bezawork Grönlunds imponerande debut.

Slag

Författare: Lena Bezawork Grönlund

Förlag: Norstedts

Det är mer regel än undantag: när den unga kvinnan Fikirte, som kommit till Sverige från Etiopien, promenerar på förortens betongstigar hör hon förr eller senare de inföddas skrik. Det är 80-talets Stockholm. Trots att flera uppmärksammade hatbrott under decenniet väcker befolkningens vrede och därmed synliggör en bred antirasistisk attityd, är Fikirtes stadsrum i stor utsträckning präglat av de fiender som kastar glåpord såväl som sten efter henne. ”De brukar följa efter mig på vägen hem från skolan, det spelar ingen roll vart jag låtsas att jag ska någonstans, de ska alltid dit jag ska.”

Lena Bezawork Grönlund, som redan spåtts en ljus framtid på den svenska litteraturscenen, har tidigare mest skrivit dikter på engelska. Hennes svenska romandebut består av lyrisk-prosaiska brottstycken, glimtar, impressioner, fjäderlätta men bärande tunga, skrymmande känslor. Det är en bok om rasismen i Sverige, om att uppleva den, men också mer än så. Det är en utvecklingshistoria utan dess typiska linjaritet och en kärlekshistoria utan banaliteter. Även om upptakten på de första få sidorna är diffus och kan verka avskräckande, är resten av boken i grund och botten en sensuell upplevelse. Bezawork Grönlund lyckas på ett imponerande sätt förena en ambition att skriva vacker prosa med ett subtilt men sylvasst socialt perspektiv. Tänk om det fick lov att nyansera dagens politiska debatt.

Handlingen är i övrigt rätt enkel och på ytan sker det inte speciellt mycket. Bara några få gestalter presenteras – Fikirte själv, fadern, boxningstränaren och så småningom också förälskelsen. Alla är sparsamt men kristallklart gestaltade och alla ingår de i samma utmattande överlevnadskamp som deras gemensamma intresse, boxningen, symboliserar. Samtidigt beskrivs boxningen som ett verktyg, ett alternativt sinnestillstånd där den fokuserade kroppsliga närvaron blir till meditation. Och en oas för Fikirte som för en hård inre kamp i spänningen mellan 80-talets kalla Sverige och barndomsminnena från konflikternas Etiopien. Frågan som ställs är hur man hittar ett sätt att balansera sina tunga sorger med sköra förhoppningar om ett fridfullt liv. Det är vällyckat att Bezawork Grönlund inte väljer att skriva en bok om nostalgisk sorg, men istället om hur man genom att värna om och närma sig sin sorg kan förlika sig med den. Det vill säga hur man gör smärtan till en del av sin styrka.

Den här idén får sin mest organiska gestaltning knappt halvvägs in i romanen, där några strategiskt placerade ord på amhariska (som talas i Etiopien) antyder en puls, eller ett andetags slutpust: ”I slutet tvingades vi fly, vi som överlevde, vi lämnade våra drömmar vid gränsen och återvände aldrig till dem, de var som disktrasor vi vred ur och blodet, demu, som rann ur dem slutade aldrig att rinna, fesese. Jag kan inte titta tillbaka, memeles, inte än.” De smärtsamma spåren är där oavsett vad man gör, men det gäller att hitta en rytm, en andning.