Kultur o Nöje

Saken: staten mot Per Hagman

Kultur o Nöje ,
Per Hagman.
Foto:

Per Hagman går från belåten fransk flanör till oroande myndighetsbekämpare. Man måste bara gilla det, tycker Lena Kvist.

Allas älskare, ingens älskling

Författare: Per Hagman

Förlag: Albert Bonniers

Artikeln publicerades 28 april 2017.

Sveriges alla mindfulnesscoacher kan rulla ihop yogamattan och stämpla ut, Per Hagman är tillbaka igen.

Jag är inte ironisk.  

Jag är full av beundran för hur Per Hagman, 48 år, lyckas behålla ett upphöjt lugn genom det mesta som livet ger honom. Personlig konkurs, till exempel.

Att börja skriva om sitt eget liv, som Per Hagman gjorde i ”Att komma hem ska vara en schlager” 2004 var ett genidrag.

Myten om Per Hagman själv har nämligen alltid varit mycket större än läsandet av hans litteratur.

Debuten med ”Cigarett” 1991 var hans – och min – generations stora svenska litterära händelse.

Det var boken folk man kände nästan levde i, de där sena efterfestkvällarna när till exempel ens rundkindade blonda kompis från Sjömarken hade iklätt sig någon sorts hemsydda råkorta ormskinnsshorts och verkade planera att starta en kokainlangarbusiness ihop med den rödögde farlige vuxne snubben i köket (tills ens rundkindade kompis nös över spegeln med det vita pulvret och dömdes ut som partner i kokainbusinessen och fick vara glad att han inte fick stryk.)

Ja, ursäkta för den där lilla utvikningen. Den kändes bara så passande.

Men 80-talet är förbi för Per Hagman och oss alla.

Nya boken ”Allas älskare, ingens älskling” är berättelsen om en medelålders man. Boken är en litterär syster till ”Att komma hem ska vara en schlager” och berättar alltså om författarens eget liv, även om det står roman på framsidan. Förra boken var fantastisk läsning, som ett perfekt litet barn. Uppföljaren är spretigare och har fler långrandiga partier. Men uppriktigheten finns kvar.

Bokens Per Hagman befinner sig i Nice, på västgötaslätten, i Göteborg, Marstrand, Tunis, Palermo och Lampedusa. Det finns förstås ingen egentlig handling, bara möten, barer, städer, människor som fladdrar förbi och försvinner. Hagman kallar relationerna för tunna band; de är flyktiga och utbytbara men främlingars vänlighet har en viktig betydelse för den ensamme resenären.

Ensamheten är viktig för att kunna uppleva maximalt. Han skriver:

”Vara ska man vara ensam.

Delad glädje är halverad glädje.”

Det går inte att läsa Per Hagman utan att fundera över sitt eget liv.

I korthet: vi är för tjocka, lata på fel sätt och har för många saker.

Samhällskritiken i boken tar gradvis större och större plats. Hagman berättar inte i första hand hur någon annan ska leva, han visar bara på möjliga alternativ.

”Dolce far niente.

Tänk om det vore ett yrke.

Då skulle jag vara mångmiljonär.”

Ljuvt att göra ingenting. Fast sanningen är att han gör ganska mycket, bara på sitt eget vis. Förr stod han belåtet i barer, betraktade det som hände, slog sig i slang med stammisar. Det gör han väl fortfarande men andra uppgifter tar mycket tid: att kämpa mot myndigheter som vill ha betalt för en gammal skuld – som egentligen inte är Per Hagmans egen – till exempel.

Han skriver otaliga inlagor, börjar tillägna sig juridikens språk och läser texter som ”Urkunden i tiden – en straffrättslig anpassning”. Även denna ganska rättshaveristiska livsstil tar han sig an med gott mod. När han blir försatt i personlig konkurs blir han snarast upplivad. Reseförbud! Ett ivrigt lugn infinner sig.  Att ha belagts med reseförbud upplever Per Hagman mest som existentiellt uppfordrande.

Kejsaren av noll och ingenting, har han kallat sig. Staten kan delge honom och kalla honom till förhandling, men de kan aldrig komma åt hans kärna.

”Allas älskare, ingens älskling” är en bok som berättar om förändring. På vilket sätt det slutar för borde jag inte avslöja eftersom det förstör läsningen en hel del. Dessvärre är Per Hagman själv inte lika trofast mot sin text som jag utan berättar saker i intervjuer, vilket gör texten en otjänst. Strunta i intervjuerna om du tänker läsa, och försök läsa ”Allas älskare, ingens älskling” med öppet sinne. Per Hagman behövs fortfarande.

fakta

Per Hagman

Född: 1968 i Jämtland. Uppvuxen i Västergötland och Afrika.

Böcker: Cigarett (1991), Pool (1993), Volt (1994), Match (1996), När oskulder kysser (1997), Skugglegender (2000), Habibi (2004), Att komma hem ska vara en schlager (2004), Vänner för livet (2010), Allas älskare, ingens älskling (2017)

Larsson leker, Larsson äter.

Första meningen i ”Allas älskare, ingens älskling”

Visa mer...