Kultur o Nöje

Smart skrivet om kvinnorollen

Kultur o Nöje ,
Agnes Lidbeck.
Foto:

Välskriven och intressant med en engagerande handling. Agnes Lidbecks debut ”Finna sig” imponerar starkt på recensenten Lisa M Jagemark.

Finna sig

Författare: Agnes Lidbeck

Förlag: Norstedts

Artikeln publicerades 6 mars 2017.

Ibland hittar man de där riktiga pärlorna: böcker som är intressanta, välskrivna och välavvägda mellan en snygg språklig stil och engagerande handling. Ganska sällan kommer de dock från debutanter. Agnes Lidbecks debutroman om kvinnoroller, självförverkligande och att nöja sig är ett undantag.

Huvudpersonen Anna i ”Finna sig” lever med en skavande längtan som man kan ana redan i romanens titel. Dubbeltydigheten i att finna sig [hitta sig själv] och att finna sig [acceptera en situation], sammanfattar hennes liv. En kamp mellan att vara fulländad och följsam i den roll som man blivit tilldelad, helt enligt jante, och ändå ha sitt eget uttryck, kunna ”vara sig själv” – att självförverkligas och blir helt nöjd. Vi får följa Anna genom tre klassiska kvinnoroller, tre kostymer att fylla ut. Först modern, sedan älskarinnan och till sist vårdaren. Att bli mamma och leva det perfekta småbarnslivet, lagom trött av förlorad nattsömn men ändå kärleksfullt tacksam, räcker inte. Att vara den perfekta älskarinnan, åtrådd, hemlighetsfull och vacker, räcker inte. Att vara den omhändertagande, självuppoffrande vårdaren till den döende, hon som ger mediciner och byter blöja på natten, räcker inte. I koncisa meningar och ett sätt att berätta som samtidigt är distanserat och väldigt nära inpå, blir Anna både lätt att känna igen sig i, och irriterande i vissa livsval och tankemönster. Hon både nöjer sig – finner sig – i varje ny roll, samtidigt som det aldrig riktigt är bra nog. Ingen av rollerna verkar passa perfekt, oavsett hur Anna klär sig, beter sig eller anpassar sig. När hon är helt sig själv, är det alltid för någon annans skull. Hon iakttar sig själv från håll samtidigt som livet pågår, och gör sig själv till ett objekt i berättelsen om hennes eget liv. Och ett objekt har inte någon makt att påverka berättelsens gång.

Man skulle kunna beskriva Anna som skruvad, en aning extrem, men jag skulle nog hellre beskriva skildringen av henne som väldigt vinklad. Vissa delar ur Annas liv väljer Lidbeck att utesluta helt, så att andra får ta större plats. Det är många år mellan det första barnet, som är avstampet i romanen, och de sista åren med älskaren, men temat är detsamma. Det är berättartekniskt väldigt smart och snyggt gjort, och gör att den allmängiltiga frågan ”var det här allt?” blir tydlig, liksom kvinnorollernas ständiga plats i vårt samhälle. Det är en stark debut och en bok att fundera på långt efter att läsningen tagit slut.