Kultur o Nöje

Tommi Kinnunen: Ljuset bakom ögonen

Kultur o Nöje ,
Tommi Kinnunen.
Foto:

Med sin debutroman ”Där vägarna möts” skapade Tommi Kinnunen en släktkrönika där vi mötte särpräglade människor som var fyllda av livskraft. Men de bar också på inre ensamheter sårbar, bräcklighet och personliga smärtpunkter. Trovärdigt och lyhört skapade han utrymme för dessa gestalters både självklara och komplicerade livsrörelser.

Ljuset bakom ögonen

Författare: Tommi Kinnunen

Översättning: Ann-Christine Relander

Förlag: Norstedts

Artikeln publicerades 13 mars 2017.

Detta gäller även för den nya romanen, ”Ljuset bakom ögonen”, som är en fristående fortsättning på debutboken. Den här gången får berättelsen en mer tveksam startsträcka när han skapar en historisk inramning som känns både onödig och påklistrad. Särskilt eftersom han öppnat med ett starkt brev från en fader till ett ofött barn.

Men när Kinnunen, på allvar, stiger in i sina karaktärer frigör han alla sina känsliga berättarkrafter och snart har han också läsaren helt i sitt grepp.

Inledningsvis kretsar berättelsen kring syskonen Johannes och Helena. Den blinda storasystern skickas till en skola i Helsingfors medan lillebror stannar kvar i norra Finland där han lever vidare i familjen som håller på att upplösas. Längre fram i livet bildar han en egen familj och får också två barn. Sonen, Tuomas, blir bokens andra huvudperson.

Helena tvingas bära sin blindhet, Tuomas balanserar länge sin mörka hemlighet: homosexualiteten – som farfadern Onni gjorde det i den förra boken. De tvingas alla leva ett liv långt bort från sina ursprungliga sammanhang för att kunna existera och försöka bli hela människor. Men detta är samtidigt nästan omöjligt: Onni ligger till slut fastspänd med remmar på ett mentalsjukhus och om Tuomas till sist får veckla ut sitt liv i total och positiv belysning så blir fastern, Helena ohjälpligt kvarlämnad inne i sin mörkervärld – och där hon först på sin dödsbädd ”upplöses i ljus och värme”.

Det är nästan plågsamt att få insyn i Helenas blinda värld. Vi lär känna en känslig överlevare som gradvis tvingas upptäcka världens motstridiga krafter. När hon gifter sig med Kari är hon nära att få en egen familj men medvetet avbryter hon varje graviditet och äktenskapet upplöses. Dramatiskt klipper hon därmed av alla möjligheter till att släkten skall kunna leva vidare.

I en av slutscenerna sitter Johannes intill sin åldrande, döende och ensamma syster. När hans fingrar rör vid hennes ögonlock säger hon: ”Sörj inte över dem. Bakom dem finns ingenting”.

Tommi Kinnunen är en författare som inte förenklar. Han vågar dröja sig kvar i människornas oberäkneliga känslosvängningar och han gör det med ett språk som har både driv och känslig närvaro. Nu återstår att se vart hans författarskap skall ta vägen, vart han skall kasta sitt sökarljus utanför släktberättelsens ramar?