Kultur o Nöje

Vildvuxet och poetiskt

Kultur o Nöje ,
Jesper Svenbro är lyriker. Han sitter sedan 2006 på stol nummer 8 i Svenska Akademien.
Foto:

Jesper Svenbro tar sig an Sapfo igen i sin nya diktsamling, men fritt och vildvuxet den här gången. Ett nöje att läsa, tycker Stefan Eklund.

Namnet på Sapfos dotter

Författare: Jesper Svenbro

Förlag: Albert Bonniers

Artikeln publicerades 31 oktober 2017.

Att läsa Jesper Svenbros nya diktsamling ”Namnet på Sapfos dotter” är som att ta en tur på ett litterärt nöjesfält.

För få har Jesper Svenbros förmåga att väcka litterär lust – till språket och litteraturhistorien, till den känsla av att stå öga mot öga med livet, som bra poesi kan ge.

Jesper Svenbros lyrik har under hela 2000-talet, i ett flertal diktsamlingar, haft det omedelbara men subtila tilltal som ger rymd och glädje åt läsandet. ”Namnet på Sapfos dotter” är inget undantag, även om innehållet är mer litteraturhistoriskt klurigt än tidigare. Men det är inte så konstigt. Jesper Svenbro är en världsauktoritet inom Sapfo-forskningen och gav 2015 ut essäsamlingen ”Sapfo har lämnat oss” (ellerströms) som samlade sex årtiondens Sapfostudier i en volym.

Den nu aktuella diktsamlingen kan ses som en vildvuxen och poetisk fri pendang till den boken, den tar uttryckligen avstamp i nämnda essäsamlings avslutande fotnot.

Vi får möta Sapfo, diktarinnan som levde på ön Lesbos cirka 600 år före Kristus, men som fortfarande fascinerar med den lyrik som finns bevarad av henne.

Jesper Svenbro tar oss med in i hennes familj, till brodern Charaxos, vinhandlaren som gifter sig med slavinnan Doricha till Sapfos illa dolda ilska. Dikterna, interfolierade med komiska ”examensuppgifter”, rör sig ledigt mellan nu och då, mellan vardag och myt, mellan Sapfos antika tidsålder, Miles Davis och T.S. Eliot, ja till och med Richard Burton och Elizabeth Taylor skymtar förbi. Inte sällan används det bekanta sapfiska versmåttet, samma som nobelpristagaren Tomas Tranströmer (han finns också med här!) nyttjade så konstfullt.

”Namnet på Sapfos dotter” är inte en diktsamling man sväljer omedelbart och lätt. Kunskapsmassan i den är för stor för det. Men lämnar den gör man ogärna.