Annons

Äkta och inkännande om kärlek och begär

Filmatiseringen av ”Call me by your name” blev en framgångssuccé, det har gjort att romanförlagan från 2007 nu översatts till svenska för första gången. Bella Stenberg läser en finstämd minnesbild över tonårsförälskelsen.
Bokrecension • Publicerad 16 februari 2019
Detta är en recension i Smålandsposten. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
André Acimans roman ”Call me by your name” har varit en favorit i hbtq-kretsar i över tio år. Först nu kommer den på svenska.
André Acimans roman ”Call me by your name” har varit en favorit i hbtq-kretsar i över tio år. Först nu kommer den på svenska.Foto: Sigrid Estrada

Call me by your name

Roman

Författare: André Aciman

Översättning: Peter Samuelsson

Förlag: Brombergs

Det är bara sex veckor men totalt uppslukande. För 17-årige Elio handlar det om förälskelse, längtan och åtrå, lika mycket om det outsagda som det sagda. Under den heta italienska sommaren växlas långa blickar, motsägelsefulla ord och – till sist, äntligen! – ännu längre kyssar.

Amerikanen Oliver är ännu en i en lång rad av doktorander som är skrivande sommargäster i huset på rivieran hos Elios far, forskare i lingvistik. För Elio, som både tänker och känner väldigt mycket, en naiv tonåring och brådmogen intellektuell i ett, blir mötet omvälvande. En enda person kan definiera ett liv, dela in det i före och efter. Det räcker med ett ord eller en doft för att Elio, berättaren, ska kastas 20 år tillbaka till 80-talet och minnas. Hur han blev förkrossad, förskräckt, förtvivlad, smälte som vax. Osäkerheten och tystnaden, och vad som hände sedan när sommaren var över.

Den egyptisk-judisk-amerikanske Acimans bok från 2007 kommer på svenska i kölvattnet av förra årets hyllade filmatisering, men har länge varit en favorit i hbtq-kretsar. Det är en finstämd, detaljerat dissekerande minnesbild av tonårsförälskelsen, den första passionen och mödan i att börja finna sig själv. Men också att vilja förlora sig helt i den andre. ”Han är mer jag än vad jag själv är”, tänker Elio och använder Emily Brontës ord. Men Aciman behöver inte låna andras ord för att äkta och inkännande beskriva kärlek och begär.

Bella StenbergSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons