Annons

Blodfattigt om skrivandets konst

I sin bok om sitt författarskap fastnar Haruki Murakami i förbittrade utläggningar om litterära priser och elaka kritiker. Recensenten Andrés Stoopendaal blir besviken.
Publicerad 4 december 2017
Detta är en recension i Smålandsposten. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Haruki Murakami är ständigt en kandidat för Nobelpriset. Men troligen inte för den här boken.
Haruki Murakami är ständigt en kandidat för Nobelpriset. Men troligen inte för den här boken.Foto: Murdo MacLeod

Författare till yrket

Genre: Prosa

Författare: Haruki Murakami

Översättning: Eiko & Yukiko Duke

Förlag: Norstedts

Vill man läsa en riktigt bra bok om skrivande av en författare med miljonpublik ska man läsa Stephen Kings "Att skriva: En hantverkares memoarer" och inte Murakamis "Författare till yrket". Att jag föreslår detta beror på att Murakamis verk antagligen är det minst spirituella jag läst om författande av en professionell skribent. Murakami har miljoner läsare och stora succéer i bagaget, ändå skildrar han sig själv som en outsider.

En inte obetydlig del av bokens blodfattiga föredrag handlar om hur illa han behandlats av sina illasinnade japanska kritiker. De tycker att hans verk är rena efterapningar av ickejapansk litteratur. De kallar honom bedragare och ser honom som en rent populärkulturell författare.

Annons

Ett helt kapitel handlar om litterära priser och om hur oviktiga de är enligt Murakami. Men det är svårt att tro att han verkligen menar det. För det är nämligen uppenbart att han är enormt förbittrad över att han aldrig tilldelats det prestigefyllda japanska Akutagawapriset.

Hur en författare som är översatt till över 50 språk ens kan bry sig om sådana petitesser övergår mitt förstånd. Murakami ger alltså författare in spe rådet att inte bry sig om kritik och litterära priser, men är helt klart fel man att ge det rådet.

Andrés StoopendaalSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons