Per Hägred: Drog vidare till de sälla jaktmarkerna...
Det dödsfall som kom att förändra mycket här på redaktionen var Ulrica Hydman Valliens. Hon dog mitt i steget. I armarna på sin man Bertil. Jag pratade med honom timmarna efter tragedin och han var förkrossad. Sedan träffades vi en tid senare och han öppnade på dörren till parets hem och visade på spåren efter hustrun. Det blev ett fantastiskt möte och en ok text. Sedan träffades vi i Kosta där han i princip bosatt sig för att gräva ner sig i jobb.
På ett mer personligt plan har jag tvingas ta farväl av gamle kollegan Christer Borg. En nöjeslegendar som träffat alla. Han hängde med Chet Baker i Amsterdam, frotterade sig med beatlarna, drog till Australien med ABBA. Tillsammans med Björn Fremer, som krökat med Charlie Parker, skrev han nöjeshistoria på Kvällsposten.
Knappt hade vi hunnit ringa in året förrän skådespelaren Johannes Brost gick bort. Brost hade rumlat runt med medlemmarna i Rolling Stones på 60–talet. I min bok är det större än kultrollen som Joker i ”Rederiet”. Ted Gärdestads textskrivande bror Kenneth dog samma år som Peter Nordahl tog de gamla låtarna till topplistan igen. Jerry Williams var en sådan där kille som man trodde skulle köra på i evigheter, men döden kom emellan. Ett väldigt tungt besked i mobilen den dagen. Kommer aldrig att glömma hans samtal om rock & roll som den var på Little Richards (”Rickards”, som Jerry sa) tid. Likadant med Lill–Babs, som är en av de trevligaste människor jag träffat. Så himla tråkigt att hon skulle bli sjuk och försvinna så där när hon fortfarande hade mycket ogjort. Lika chockartat var att unge Avicii tog sitt liv. Och man blir liksom arg på att ingen såg varningssignalerna som är så tydliga i dokumentären "Avicii: True Stories”.
Kirwan var alltså killen som blev Peter Greens sidekick i Fleetwood Mac sedan Elmore James–kopian Jeremy Spencer gått in i sökarväggen. Men han gick liksom ner sig och levde som hemlös på senare år. ”Then play on”, är i alla fall en av världens bästa plattor. Och giganten Franklin. Jag spelade ”My song” på repeat på den där Mallissemestern som aldrig blev riktigt som planerad. Kim Larsen var också jobbigt. En bångstyrig dansk som kunde vara så mycket Mick Jagger-revolterande i ett land som sköljer ner rasism med gammeldansk. Tony Joe White besökte oss ofta med sin träskrock. Och lille Pete Shelley, som skulle samla trupperna på självaste Royal Albert Hall i sommar.
Vi saknar er alla.
Vila i frid.
Vi ska kämpa för att hålla minnet vid liv.
Årets mest saknad - utland
1 Aretha Franklin, 76, soulsångerska (16/8).
2 Danny Kirwan, 68, tidigare gitarrist i Fleetwood Mac (8/6).
3 Kim Larsen, 72, rocksångare (30/9).
4 Pete Shelley, 63, sångare i punkbandet Buzzcocks (6/12).
5 Tony Joe White, 75, rockartist (24/10).
Årets mest saknade - Sverige
1 Jerry Williams, 75, rocksångare (25/3)
2 Barbro "Lill-Babs" Svensson, 80, artist (3/4).
3 Avicii, Tim Bergling, 28, artist (20/4).
4 Johannes Brost, 71, skådespelare (4/1).
5 Kenneth Gärdestad, 69, textförfattare (3/3).
Årets utländska album
1 Courtney Barnett: Tell me how you really feel
2 Springsteen on Broadway (Soundtrack)
3 A star is born (Soundtrack)
4 John Prine: The tree of forgiveness
5 John Hiatt: Cry to me
Årets svenska album
1 Ulf Lundell: Skisser
2 Hjelle: Fan ta NPM
3 First Aid Kit: Ruins
4 Lasse Stefanz: Forever
5 Håkan Hellström: Illusioner
Årets låtar
1 Glen Hansard: Why woman
2 Mark Knopler: When you leave
3 Van Morrison: Ain’t gonna moan no more
4 Paul McCartney: Do it now
5 Robbie Folks & Linda Gail Lewis: Wild wild wild
Årets återutgivning
1 Bob Dylan: More blod, more tracks
2 Band: The Band
3 Beatles: Vita albumet
4 Ramones: Road to ruin
5 ”Confessin’ the blues” (Rolling Stones–urval)
