Fullödig kalender för alla som läser lyrik
Varje onsdag morgon dyker de ner i inkorgen: en nyskriven lyrikrecension, ett filmat poesitips eller en poesipodd, senast (28/3) från Poesimässan 2018 på Stockholms stadsbibliotek. Det är ett utmärkt sätt att inleda dagen på; att inte bara konstatera att man är vaken, utan också delaktig i världen och i sig själv bortom frukostflingorna och nyhetsflödenas dagsaktuella skval. Avsändare är den i fjol startade poesikritiksajten Örnen och Kråkan (en bild lånad av Pindaros) och dess grundare och redaktör Magnus William-Olsson, välkänd poet, essäist och översättare. Grundtanken bakom webbplatsen, i samarbete med Kritiklabbet, är dels att underlätta spridningen av den i det litterära kretsloppet ofta styvmoderligt behandlade lyriken, och dels att främja poesikritiken som sådan genom att med hjälp av donationer och pengar från annonsering erbjuda recensenterna schyssta villkor, såväl utrymmesmässigt som ekonomiskt.
”På 200 sidor befinner vi oss så i både inhemska och utländska (i svensk översättning), kvinnliga och manliga, nu levande och sedan länge döda poeters sällskap.”
Finansieringen av sajten består också i prenumerationer av Örnen och Kråkans årliga litteraturkritiska kalender i bokformat, vars första fullmatade och snyggt formgivna nummer nu kommit ut, ”Poesiåret 2017”. Litteraturvetaren Alexandra Borgs initierade översiktartikel om det gångna poesiåret och William-Olssons kritiska och resonerande avslutningstext om alla de poesiutgivningar som inte recenserats på sajten, men som förtjänar ett omdöme, ramar in kalenderns huvudblock. Detta består av 23 långa och djuplodande recensioner av utvalda lyrikutgivningar under fjolåret. Recensenterna utgörs av sakkunniga kritiker och författare, och de granskade titlarna består av såväl etablerade och välkända poeters verk som av mer obekanta och nyare diktare på mindre förlag – som kanske bara i undantagsfall omnämnts på de stora tidningsdrakarnas kultursidor.
På 200 sidor befinner vi oss så i både inhemska och utländska (i svensk översättning), kvinnliga och manliga, nu levande och sedan länge döda poeters sällskap. Här delar klassiker som Emily Dickinson (”Poeter tänder bara lampor”) eller Arthur Rimbaud (”Vad poeten får höra när det blir tal om blommor”) demokratiskt utrymme med en debutant som Rasha Alqasim (”Jag matar kriget med dem jag älskar”), en nestor som Gunnar D. Hansson (”Tapeshavet”) eller en mångfaldigt prisbelönt Marie Silkeberg (”Atlantis”). Sammantaget bildar såväl de enskilda skribenternas kritiska texter som de granskade diktarnas verk i ton, stil och tematik en brokig väv av tidlösa och samtida motiv och strömningar. Lägg därtill ett register över samtliga behandlade poesiböcker (ett nittiotal) och ett avslutande namnregister, och den här kalendern tjänstgör plötsligt också som ett vederhäftigt referensverk för både litteraturforskare och poetologiska kalenderbitare.
