”Hej mamma och pappa jag har gjort abort”

Jag vet också vilka kommer att läsa den: flickor, tjejer, kvinnor.

En del människor blir superprovocerade om man kommer ut som feminist.

Redan här borde vi börja diskutera i smågrupper: ska feminismen bara vara något för tjejer, eller borde alla vettiga människor kämpa för att tjejer och killar ska ha lika villkor? För det är exakt vad det handlar om, inget annat.

Clara Henrys bok ”Mot framtiden”passar unga vuxna men kan även funka för yngre läsare. Den är en perfekt guide för den unga feministen, eller för den som ännu inte är feminist men som har börjat irritera sig på att tjejer behandlas annorlunda än killar.

Dessutom är den kul läsning: skarp, övertygande och öppenhjärtig.

Till exempel berättar Clara Henry om sin egen abort: ”Det är inte många som vet om att jag gjort en abort. Inte ens mina föräldrar. Hej mamma och pappa, jag vet att ni läser detta. Sorry att jag aldrig berättade men jag skämdes så jävla mycket.”

Att använda sina egna erfarenheter öppenhjärtigt är en av Clara Henrys framgångsfaktorer. Dessutom har hon en förmåga att analysera skarpt och förklara pedagogiskt. Hon skriver om historia och biologi, könsroller, sex och kropp, vardagssexism.

Vi rör oss mellan högt och lågt, från resonemang om våld mot kvinnor till utläggningar om smurfarna. (Det finns hur många snubbsmurfar som helst med olika egenskaper: Lustigsmurf, Starksmurf, Latsmurf, Glasögonsmurf ... och så finns det en tjej, som har ”egenskapen” Tjejen.)

Den kanske största framgångsfaktorn hos Clara Henry är trots allt humorn.

I ”Mot framtiden” finns till exempel en lista med ”Så skiljer du komplimang från catcall”.

Som till exempel om man får kommentaren ”Snygg röv!” Catcall: När det kommer från någon du inte känner ute i ditt vardagliga liv. Inte catcall: När det kommer från din bästis i en provhytt när du just hittat livets bästa jäkla jeans. Catcall är alltså en ovälkommen ”komplimang”, när en snubbe tror att han har rätt att bedöma en tjej och kommentera hennes utseende.

En bisarr passage handlar om när Clara Henry var programledare i Melodifestivalen och hade en vanlig kropp under glitterklänningen. Alltså, en helt vanlig människokropp med pyttelite mage. Då gjorde en kvällstidning en röd pil mot hennes mage ”Clara Henry om gravid-ryktet”. (Det känns smått groteskt att som journalist dela yrke med personen som fick lön för att göra den där pilen.)

Har ni diskuterat färdigt i smågrupper? Bra.

Såklart är jämställdheten allas ansvar. Det går bra att börja här.