Per Hägred: Kärleksfullt om trasig outlaw

”Blaze” är en fin liten film om fin stor man. Kanske inte särskilt känd rulle eller gubbe, men ändå.

Själv hade jag inte hört talas om honom förrän Lennart Persson på legendariska Musik & konst i Malmö satte ”Live at Austin Outhouse” i mina händer och mer eller mindre krävde att jag skulle tjacka den.

Det visade sig att såväl Merle Haggard, Lyle Lovett som John Prine hade spelat in hans låtar. Och han var dessutom bästa polare med legendaren Townes Van Zandt, som till och med skrivit en hyllningslåt till Blaze. Det har förresten även Lucinda Williams gjort. Newt Gingrich, tidigare talman i USA:s representanthus, refererade till honom som sin ”egen Bob Dylan”.

Vad jag däremot inte visste var att Outhouse var den enda bar i Austin där han inte var portad. Det var också efter ett väl genomfört fylleslag på just Outhouse som han på en efterfest blev skjuten till döds. 31 januari 1989 var det. Han lyckades att ta sig till sjukhuset men hans liv gick inte att rädda.

Michael David Fuller, som var hans riktiga namn, tog artistnamnet Blaze Foley efter idolen Red Foley. Blaze var den där sorten som brände ljuset i båda ändar och han dog alltså i ett pistoldrama blott 39 år gammal. Lämnade efter sig en rad inspelningar av varierande kvalitet men framför allt en uppsjö med skrönor.

Filmen bygger på Alia Shawkats memoarer ”Living in the woods in a tree: Remembering Blaze Foley”. Hon levde alltså tillsammans med Foely i en koja i ett träd hemma på tomten hos en polare.

Blaze hankade sig fram som musiker, men han var självdestruktiv och saboterade konserter genom att uppträda berusad. Bland annat fick han sparken som förband till Kinky Freedman.

Han lyckades ge ut singeln ”If I only could fly”, som senare Merle Haggard lade vantarna på och gjorde en fantastisk duett tillsammans med Willie Nelson 1987. Den gav också Blaze sin första royaltycheck. För den köpte han silvertejp och tillverkade en kostym med hjälp av den… Två år senare klistrade man igen kistan med silvertejp. Att han fick smeknamnet Duct Tape var liksom ingen tillfällighet.

Ett överviktigt barn som insjuknade i polio. Ärvde farsans alkoholism. Men en sjujävla poet och musiker i den Texas-baserade outlaw–traditionen. Allt det där finns med i filmen som fokuserar på kärleksaffären med Sybil Rosen. Hon spelas av Alia Shawkat från tv–serien ”Arrested development”. Dylans sidekick, Charlie Sexton, gör ett intressant porträtt av kultartisten Townes Van Zandt.

Fotnot. Filmen visas på Palladium i morgon lördag 12 januari. Växjöbandet Swedicana värmer upp med blues och country live.

– --

Favoritbandet Richard Fontaine finns inte längre. Det sörjer vi. Vi får hålla till godo med Delines. Det är frontfiguren – och författaren – Willy Vlautin som skriver sånger i samma tradition. Alltså americana med fräna gitarrer. Och med texter om slitna människor i ett härjat USA. Små noveller i rockformat. Det här är Delines andra platta. Uppföljare till den hyllade debuten ”Colfax” från 2014. Ja, de gav ut albumet ”Scenic sessions” i samband med Europaturnén 2015, men den plattan såldes uteslutande vid konserterna.

I Delines ingår Jenny Conlee från The Decemberists och Tucker Jackson från Minus 5. Men det är framför allt sångerskan Amy Bones band. Hon har en sådan där Chrissie Hynde–rockig röst.

Inspelningarna av ”The imperial” var dramatiska. Amy Boones råkade nämligen ut för en bilolycka och bröt båda benen. Efter en lång rehabilitering återvände hon till studion. Man nästan hör hur plågad hon är och det ger inspelningen en extra dimension.

Lyssna på detta själfulla album med lika delar americana och southern soul!