Konsten att skapa en syndabock blottläggs i modigt reportage

Det är nu drygt tre år sedan skandalen om den italienske kirurgen Paolo Macchiarini uppdagades. Gästprofessorn på Karolinska Institutet hade inte bara förfalskat sina forskningsresultat, hans behandlingsmetod med luftstrupar av plast visade sig vara direkt livsfarlig.

Historien var en PR-mässig katastrof för hela det högre svenska utbildningsväsendet. Regeringen och styrelsen på KI agerade snabbt och resultatet blev en lösning som hämtad ur teveserien House of Cards: blanda ihop korten och utse en lämplig syndabock. Valet föll på Harriet Wallberg, före detta rektor på KI. I ”När lögnen blir sanning” ger hon sin syn på efterspelet till skandalen tillsammans med journalisten Kristina Appelqvist.

Wallbergs berättelse kan vid första anblick se ut som rent försvarstal. Ett sådant hade kanske varit mer underhållande än den rätt torra reportagetext som läsaren bjuds här, men Wallberg väjer för personliga vendettor. Istället gör hon precis det som utredningen om Macchiariniaffären misslyckades med: att ta reda på fakta genom grundlig och metodisk utredning. Det hon och Appelqvist för fram i ljuset är ännu en skandal, denna gång med än djupare bottnar. Vad säger det om vårt samhälle när en oskyldig person kan offras i ett politiskt spel, och när vägarna till upprättelse stängs? Det här är ett modigt reportage vars stilistiska brister faktiskt bidrar till trovärdigheten. I en värld av vackra ord och PR-hantering finns här bara ett ändamål: sanningen.