Kultur

Lars Anderssons passionshistoria

Litteratur ,
Foto:
Lars Andersson debutera 1974 med romanen ”Brandlyra”, och har sedan dess släppt en lång rad romaner.

I Lars Anderssons nya kortroman dyker Jesus välkända gestalt upp i Alexandria och Jerusalem, 80 år före vår tideräkning. Martin Lagerholm har läst en anakronistisk passionshistoria fylld av mening.

Salome Alexandra

Genre: Roman

Författare: Lars Andersson

Förlag: Albert Bonniers

Lika envist som övertygande återvänder Lars Andersson ständigt till berättarkonstens källor – sägner, lokalförankrade historier och skrönor, ja, ett slags ur-litteratur som under hans penna känns på en gång daggfrisk och arkaisk. När han nu publicerar ytterligare en legendsaga – inte om sitt litterärt inmutade Värmland den här gången, utan med motiv från antikens apokryfiska skrifter – låter han denna förena sig med två av hans tidigare böcker: ”Pestkungens legend” (1988), om kung Magnus Eriksson vid Klarälven på 1300-talet och ”Kievs vår (1998), om två drottningar och ett hittebarn i 900-talets Kiev. Och så nu ytterligare en drottning, Salome Alexandra (139-67 f kr), det fria Judéens sista regent innan riket föll i romarnas händer. Den nya romanen som bär hennes namn blir så den tredje delen i vad Andersson själv kallar kungasagor, ”fritt inspunna i historiens härvor”.

Denna fredssträvande drottning i det politiskt oroliga Juda rike blir hos Andersson till en andligt sökande kvinna som gäckas av ryktet om den märklige ynglingen – mirakelman eller kättare? – som alla plötsligt talar om och som har ett stort följe av anhängare vart han går. Det handlar om ingen mindre än Jesus själv, i romanens inledning assistent till en möbelmakare i Alexandria och lärjunge till vördnadsvärde rabbinen Jehoshua ben Parachia, båda två likt många andra rättrogna judar i egyptisk exil, på flykt från kung Jannais (Alexander Jannaeus) förföljelser i Jerusalem – den kung som Salome Alexandra under romanens gång ännu är gift med.

Anderssons lika konst- som kärnfulla prosa är evangeliskt åskådlig, fylld av mening. Den lakoniska dialogen och stiliserade miljöbeskrivningen kan momentant ställas mot rekapitulationer av tidens intrikata judeo-egyptiska maktförhållanden. Själva den anakronistiska förskjutningen av den vuxne Jesus liv till omkring år 80 f kr har Andersson fått från ”några gåtfulla passager i Talmud”, förkarar han i en kort eftertext. Detta har tillåtit honom att fritt gestalta en berättelse om en möjlig förbindelse mellan drottningen och Jesus. I kortromanens andra del har nämligen både han och den nu före detta läromästaren Jehoshua återvänt till Jerusalem, där Jesus snart blir både fånge och gäst i Salome Alexandras palats. Påskhögtiden närmar sig och ryktet om att Jesus ägnar sig åt irrläror, trolldom och magi leder snart till den dödsdom som drottningen förgäves försöker få sin make att upphäva. På kvällarna smyger hon inkognito ut i staden och söker vittnen till Jesus underverk, försöker förstå hans outgrundliga läror och omfamna den härlighet han så gåtfullt förkunnar.

Även Anderssons passionshistoria ändar alltså i offer och död, men också i Salome Alexandras vaga förhoppning om ett möjligt fredsrike på jorden.