Kultur

Lysande fransk 1940-talsdeckare håller än

bokrecension Artikeln publicerades

Léo Malets kriminalroman från 1942 tar avstamp i ett tyskt fångläger. Det är lätt att förstå att den blivit en kultbok, tycker recensenten Per-Axel Svensson.

120, rue de la Gare

Kriminalroman

Författare: Léo Malet

Översättning: Ola Wallin

Förlag: Ersatz

Det är hösten 1941. Nestor Burma, privatdetektiv från Paris som till vardags driver deckarbyrån Fiat Lux, är tysk krigsfånge. De yttre betingelserna har radikalt förändrats sedan den tyska ockupationen av Frankrike 1940 men, och det är en av den här underbara romanens poänger, det hindrar inte att en företagsam man som Burma fortfarande rör sig till synes obehindrat i både fångläger och i ett ockuperat Paris.

Låt inte fienden ockupera din själ, så löser sig det mesta – ungefär så skulle romanens credo kunna uttalas. Vad är ransoneringar, utegångsförbud och syntetisk likör, egentligen? De rien!

Romanens plot: Burma möter en gåtfull man (”Amnesikern”) i fånglägret som efter ett halvårs total tystnad plötsligt mumlar ”120, rue de la Gare” – en adress som inte existerar – precis innan han dör och får vår hjälte att gå igång är egentligen av underordnad betydelse. Den tycks mest vara en förevändning för Léo Malet att få bjuda in till en anarkistisk, smått surrealistisk språkfest där deckargåtan blir kuliss.

Boken, Malets debut för övrigt, utkom första gången 1942 och blev snabbt en kultbok, och det är lätt att förstå, dess kvaliteter är obestridliga.

Bara namnet - Nestor Burma!