Kultur

Marias bok om barnamörderskan Ingeborg

Kultur ,
Maria Bouroncle vid gamla fängelset i Växjö, där hennes mormors syster Ingeborg Andersson satt under ett år.
Foto: URBAN NILSSON
Maria Bouroncle vid gamla fängelset i Växjö, där hennes mormors syster Ingeborg Andersson satt under ett år.

I det fjortonde kapitlet av litteraturpodden ”Bokstavligt talat” möter vi Maria Bouroncle. Efter stor efterforskning om sin mormors syster skrev hon boken ”Det kom för mig i en hast- historien om barnamörderskan Ingeborg Andersson”.

Ingeborg Andersson var Maria Bouroncles mormors syster. Maria träffade Ingeborg en del som barn, men inte kunde hon då föreställa sig vad den äldre släktingen hade gjort tidigare i sitt liv.

Hur fick du veta?

– Det var 1999. Min kusin som arbetade på lasarettet i Borås och hade av en patient fått höra om en tragisk historia i den lilla byn Vesene i Västergötland. En kvinna som hade dränkt sina tre barn 1929. Patienten hade frågat om hon var släkt med den kvinnan. Min kusin frågade om jag kände till vad som hade hänt. Jag visste inte att Ingeborg hade haft man och tre barn. Jag trodde jag kände Ingeborg väl, hon bodde hos min mormor när jag var liten, säger Maria Bouroncle.

Maria har arbetat med bistånd och bott utomlands i 25 år, i Washington DC de senaste sjutton åren. Nu har hon flyttat hem till Göteborg igen. Och skrivit en bok om händelsen som inträffade på 1920-talet.

1923 gifte sig Ingeborg med Arthur och fick tre barn i rask följd, två pojkar och en flicka.

Maria Bouroncle skrev en bok om den tragiska händelsen.
Foto: URBAN NILSSON
Maria Bouroncle skrev en bok om den tragiska händelsen.

Enligt sjukjournalerna visar det sig att Ingeborg hade varit väldigt deprimerad före dådet under påskhelgen 1929.

Ingeborg skulle tvätta kläder den här dagen. Hennes man Arthur och en svåger hade åkt ut i skogen för att hämta ved. När de kom tillbaka upptäckte de att något var fel.

Ingeborg satt tyst i köket. Barnen låg döda vid tvättbaljan. Hon fördes till fängelse samma kväll. Tyst och oförmögen att svara på frågor.

Ingeborg hamnade på kvinnofängelset i Växjö i slutet av april 1929 och ett år framåt. Halva boken utspelar sig i Växjö vid den här tiden. Hon skrev ofta brev till maken Arthur.

– Breven fick jag tillgång till av en slump genom en artikel i Hemmets Journal. Släktingar på Arthurs sida hade läst och tog kontakt med mig. De hade lättare att prata om tragedin än vad man hade i min släkt. Det var sparade brev och foton.

Det tog många år innan Maria började tänka på Ingeborg igen. Hennes mamma tyckte det var svårt att prata om det. Men hon fick hjälp av sin ena moster och kunde leta i arkiv, i rättegångsprotokoll, polisförhör, sjukjournaler och tidningsartiklar. Till slut blev det en bok,

Lyssna på hela poddkapitlet ”Det kom för mig i en hast” i Bokstavligt talat på smp.se/kultur-noje eller på Itunes.

Maria Bouroncle, till höger, gästar Marie Magnusson i litteraturpodden Bokstavligt talat.
Foto: Lars-Goran Rydqvist
Maria Bouroncle, till höger, gästar Marie Magnusson i litteraturpodden Bokstavligt talat.