Marie Magnusson: Marie Magnusson: Den gåtfulla ålen
Journalisten Patrik Svensson bor i Malmö och arbetar på Sydsvenskans kulturredaktion. I somras gav han ut sin första bok, ”Ålevangeliet”. Ålen är ett av världens mest gåtfulla djur. Många är de som har försökt förstå ålen utan att lyckas. Denna ormliknande fisk har gett upphov till ett alldeles eget mysterium inom naturvetenskapen, det som man kallar ålfrågan.
I en intervju på Albert Bonniers förlags hemsida säger Patrik Svensson att det som fångat honom är ålens märkvärdiga livsförlopp. I Sargassohavet 700 mil bort från Sverige kläcks den och larverna färdas österut med hjälp av Golfströmmen. Den förvandlas från den mer eller mindre genomskinliga glasålen, vidare till gulålen och slutligen, när den vandrar vidare in i älvar, åar och insjöar, mognar ålen och blir brunaktig. Efter många år byter den skepnad igen och många av ålarna startar sin vandring tillbaka ut till havs och Sargassohavet. Lägger nya ägg och dör troligtvis därefter. Tillbaka i sitt ursprung. Visst är det märkligt!
Man kan säga att ålens livsresa är en bild av människans resa i stort. Vi föds,
vi söker oss bort. Men senare i livet kommer det kanske ett behov av att återvända till det ursprungliga, för att förstå varifrån man kommer. Kanske kan många människor relatera till det och kanske är det därför boken har blivit så stor. Den väckte ett stort internationellt intresse redan innan den hade givits ut i juli. Såld till över trettio länder. Otroligt!
"Ålevangeliet” är historien om ålen, men också berättelsen om hur Patrik Svensson fiskade ål med sin far som barn. Hur ålen förde dem samman på något vis.
Själv kan jag också relatera till ålen genom barndomen, då min far fiskade ål i ålkista i bäcken hemmavid. Det var spännande tyckte jag. Därför gav jag honom ”Ålevangeliet” i födelsedagspresent för någon vecka sedan.
Om jag får gissa belönas Patrik Svensson med Augustpriset i facklitteratur senare i år.
Ett bokomslag som förundrar, och som känns väldigt ironiskt är det till italienska Silvia Avallones nya roman ”Där livet är fullkomligt”. Den känns lockande som en karamell, i rosa och turkos med en kvinna som blickar bort i fjärran. Som en äkta feelgood kan man tycka. Men det är det absolut inte säger kollegan som redan hunnit läsa. Avallone är inte känd för att skriva feelgood när jag tänker efter. Jag har ju läst ”Stål” som kom 2012.
Vi följer sjuttonåriga Adele, gravid med en smålangare, och hon våndas över beslutet om att behålla barnet eller ej. Parallellt har vi akademikerparet Dora och Fabio som förtvivlat försöker få barn. En klarsynt skildring av dagens Italien med avgrundsdjupa klassklyftor och bergfasta könsroller. Trots allt elände är romanen mycket läsvärd säger kollegan. Måste läsas!
