Marie Magnusson: Marie Magnusson: Feministen Stina gör skillnad för många
Först av allt: Tack för all fin respons kring förra veckans krönika om feminism. Många glada tillrop blev det. Från kvinnor mest, hade väl inte väntat mig något annat. Men även en och annan bra man.
Ordet kroppsaktivist har kommit stort de senaste åren. Men vad är det egentligen? En kvinna i modell större som poserar på bilder på Instagram kan det vara. Som vill ge andra kvinnor pondus, ökad självkänsla, kropps-självförtroende. Att lära sig älska sin kropp helt enkelt. För det har vi svårt för.
Jag har med stor behållning tittat på Mia Skäringers tv-serie ”Kroppshets”, där hon gör upp med den skeva bilden av våra kroppar. Vem bestämmer hur en kropp ska se ut? Bilderna på Mia i baddräkt i fotostudion, där man i datorn snabbt och behändigt skalar bort delar av armar och lår som inte passar in i mallen.
Icke önskvärt fläsk.
För vem är det inte önskvärt? Och varför? Mia Skäringer har fått nog, hon vill kunna tycka om sig själv som hon är. Lära oss andra att tycka om oss själva.
För alltid är det någon grej man ska reta sig på, något man inte är nöjd med. Muffinsmage, jätterumpa, platt rumpa, dallriga cellulitlår, grått hår, gäddhäng, för smala ben. You name it. Spelar ingen roll hur gammal man blir, jag lovar. För vi kan inte nå upp till de sjuka ideal som faktiskt inte finns på riktigt.
Se ”Kroppshets” om du inte har gjort det. Och ägna tid åt Stina Wollter. En stark feminist som varit med om mycket mörker i sitt liv, men som ändå alltid reser sig och gör något fantastiskt av det.
I Wollters nya bok ”Kring denna kropp”, som kom alldeles nyligen, och som jag har lyssnat på, skriver hon om kroppar. Möten och händelser som påverkat. Om omöjliga kroppsideal. Det är ingen ren självbiografi även om den har många drag av det. Stina Wollter skriver mycket om sin syster som gick bort i anorexia, och om sin lilla smala mamma:
”Jag omsluter den lilla fågelflickmamman som förut tittade med illa dolt äckel, förskräckelse och förundran på sin stora, bullriga dotter.”
Stina Wollter delar även med sig av inte så delikata upplevelser av män. Män som betett sig som svin mot henne. Saker som många kvinnor tyvärr kan känna igen sig i. Så läs den här boken, kvinna som man. Det är en nyttig bok, jag lovar. Dessutom skriver hon otroligt bra.
Nu är det ungefär ett år sedan metoo-vågen började skakade om och förändra. Den så kallade kulturprofilen fick sin dom i förra veckan, men han har givetvis överklagat. Inte så oväntat. Nu återstår att se vad hovrätten säger.
Det är en ny tid nu. Den feministiska kampen fortsätter.
Ses vi på Bokens dag på tisdag kväll? Hoppas det!