Marie Magnusson: Marie Magnusson: När en bok blir film
Tänk dig att du skriver en bok som blir så intressant och bra att den filmatiseras med flera av Sveriges bästa och mest välkända skådespelare. Otroligt, eller hur?
Detta har faktiskt blivit verklighet för författaren Ester Roxberg från Rottne.
För visst är det en fantastisk story hon har att berätta, Ester. Hennes succébok ”Min pappa Ann-Christine” kom ut 2014, några år efter att hennes pappa, prästen Åke Roxberg, hade blivit Ann-Christine:
”Jag vet inte vad det är att vara kvinna, säger pappa. Jag vet bara vad det är att vara jag”.
Det handlar om att äntligen få vara den man innerst inne är. Den person som Åke varit så länge och som han nu äntligen vågade släppa fram.
Filmbolagen intresserade sig för storyn snabbt. Redan 2015 sålde Ester Roxberg filmrättigheterna. Sedan ska det manglas och förhandlas i åratal. Oftast blir det inget av det. Det är det man får ställa in sig på.
Men i Ester Roxbergs fall blev det glädjande nog tvärtom. Filmen ska börja spelas in på måndag. Men inte i Rottne, utan i Alingsås. Pappan heter i det här fallet Marianne, men är präst, precis som Esters pappa.
Och så dessa stjärnor till skådespelare! Rolf Lassgård som pappan, Lena Endre spelar mamman och dottern gestaltas av stjärnan från en av Sveriges mest populära tv-serier, ”Vår tid är nu”, Hedda Stiernstedt.
I början av nästa år kan vi gå till biosalongen för att titta på ”Min pappa Marianne”. En dramakomedi, men ändå med djup i. Om modet att vara sig själv, för visst måste det vara ett stort steg att ta. Att som medelålders manlig präst bli en kvinna.
En kollega här på tidningen berättade att nyheten om att Åke blivit Ann-Christine slog ner som en bomb här på redaktionen. Ingen hade vetat något.
Ester Roxberg kan vara stolt. Som sjuttonåring vann hon Lilla Augustpriset. En framgångsrik författarkarriär hade tagit sin början. Att man fastnat för just den här storyn kanske säger något om att vi lever i ett allt mer öppet samhälle. Låt det fortsätta få vara så. Låt alla människor får vara den de verkligen är.
Hur kan ett författarskap komma att påverkas av framgången med att en bok filmatiseras? Jag ställde frågan till Ester som svarade:
” En film är ett erkännande. Som författare tvivlar du alltid på ditt skrivande. Att någon annan då kommer in och gör något stort av en berättelse du skrivit tar bort en stor del av tvivlet. Jag känner mig stärkt av det och jag tror att det kommer skapa en större självsäkerhet för mig i framtiden. Att våga skriva fler böcker där jag vågar ta risker, för det gjorde jag faktiskt med "Min pappa Ann-Christine". Det var ingen lätt bok att skriva och inte heller att ge ut, men i efterhand är jag stolt över vad den åstadkommit.
En solskenshistoria med perfekta och politiskt korrekta människor blir varken en särskilt intressant bok eller film. Det jag lärt mig av boken är att vi älskar att få känna oss mindre ensamma om våra brister i en bok. Jag vill ta med mig det i kommande böcker, det ärliga och mänskligt förlåtande.
Jag tror att filmen kommer att bli bra. De har gjort en egen berättelse och den får de stå för. Jag har ju inte skrivit manuset. Det viktigaste för mitt författarskap är att jag skrev en bok som blev film. En stor film dessutom.”
