Marie Magnusson: Marie Magnusson: Vissa bokserier blir som ett gift
Midsommarhelgen har passerat. Många har redan hunnit gå på semester, det märker man inte minst här på redaktionen. Själv har jag två veckors jobb kvar innan friheten bryter igenom och hängmattan kommer till användning.
Då släcker jag ner datorn, stänger av telefonen, städar skrivbordet (jo jag kan det också) och när jag kommer tillbaka i augusti kommer jag inte minnas lösenordet för att logga in. Men jag är tillbaka med ännu fler böcker lästa.
Jag har redan bestämt mig för att läsa Mari Jungstedts senaste mysdeckare från Gotland, ”Ett mörker mitt ibland oss”, när jag själv är på Gotland i sommar. Det blir mer verkligt då på något vis. Egentligen är kanske inte alla böcker i serien så bra, de börjar bli många nu och kanske borde Jungstedt faktiskt avsluta historierna om Anders Knutas och gänget i Visby med denna. Jag har läst allihop genom åren. Gillar dem på något vis.
Ferranteserien ligger kvar därhemma på hyllan och söker min uppmärksamhet förgäves och jag borde verkligen ta tag i detta läsprojekt nu. Men börjar jag läsa den första har jag tre kvar...
”Plågsam kärlek” av samma författare lånades av en kollega som reselitteratur under Italienresan i maj. Hon lånade även ”Band” av Domenico Starnone, en av Italiens främsta författare. Är man i Italien ska man läsa italienskt sa jag och stack böckerna i näven på henne. Är man på Gotland ska det handla om Gotland. Typ.
Kollegan älskade både Ferrante och ”Band”, som är en kritikerrosad äktenskapsroman. Bör läsas. Bara 174 sidor. Behändigt.
Jag vill läsa AJ Finns ”Kvinnan i fönstret” som legat här och skräpat sedan i vintras. Magnus Dahlströms mystiska ”Hemman”. Jojo Moyes ”En andra chans”, uppföljaren till ”Livet efter dig” och ”Arvet efter dig”. Jag gillade dem. Avslutningen om Louisa Clark är ett måste.
Sedan Marian Keyes. Herregud, henne hade i backspegeln. Keyes var något man läste för tjugo år sedan. Ni vet: ”Vattenmelonen”. ”Sushi för nybörjare”. ”En oväntad semester”. ”När Lucy Sullivan skulle gifta sig”. Efter sushiboken 2002 slutade jag helt enkelt läsa Marian Keyes. Varför vet jag inte. Kanske tröttnade jag. Camilla Läckberg dök upp. Jungstedt. Det kom andra som fyllde upp. Och så smäller denna 55-åriga Dublinkvinna till med ”På egen hand”. Plötsligt försvinner alla år som jag ignorerat Keyes och jag vill läsa igen.
Bara det att den är obehändigt tjock. Men säkert lättläst.
Jessica Fellowes ”Mysteriet på Asthall” som utspelar sig på 1920-talet känns lockande liksom Thomas Bodströms och Lars Olof Lampers dokumentära ”Sommarstugemordet i Arboga” i serien Svenska brott. Ett annat dåligt samvete är ”Swing time” av Zadie Smith som kom ut i november föra året. Har inte hunnit. Vill. Måste. När?
Har i alla fall bestämt mig för att nästa boklyssning blir Mattias Edvardssons spänningsroman ”En helt vanlig familj”.
